Vattenkraften framhålls ofta som miljövänlig, inte minst eftersom den har en mycket begränsad klimatpåverkan. Men energislaget har ändå stora negativa miljöeffekter. Framför allt kan kraftverksdammarna förstöra biologiska miljöer som fiskar och andra vattenlevande arter är beroende av.

Sverige har tusentals gamla vattenkraftverk som inte lever upp till nutida miljökrav. Att anpassa dem skulle kosta miljarder.

För tolv år sedan klubbades EU:s vattendirektiv, ett omfattande regelpaket för vattnets kvalitet och miljö. Direktivet ska vara införlivat i medlemsländernas lagar 2015, men det ger länderna till år 2027 på sig att uppnå ”god ekologisk status” i alla vattendrag.

Fast inte riktigt: Vattendrag vars kvalitet försämras av mänskliga aktiviteter som anses ha stort ekonomiskt värde – det kan vara hamnar, floder med mycket fartyg eller just kraftverksdammar – behöver bara uppnå ”god ekologisk potential”.

I slutet av oktober i fjol lät EU-kommissionen meddela att Sverige ”underlåtit att fullgöra sina skyldigheter” enligt vattendirektivet. Strax före jul svarade Sverige. Av svaret framgår att den svenska regeringen när oense med Bryssel om innebörden i begreppet vattentjänst, som är centralt för genomförandet av direktivet.

Sverige tycker att vattentjänster i huvudsak handlar om kommunalt vatten och avlopp. EU räknar även in industriellt hanterat vatten, dit kraftverksdammar hör.

EU-kommissionen menar att den bredare definitionen av vattentjänster är en förutsättning för att flera andra av direktivets mål ska kunna genomföras i Sverige.

– Sverige och EU-kommissionen står långt ifrån varandra. Mycket tyder på att kommissionen kommer att ta ärendet vidare, säger Peter Rudberg på Stockholm Environment Institute, som skrivit en forskningsrapport om vattenkraft och miljö.

Den svenska miljöbalken från 1999 uppfyller väl EU:s miljöregler för vatten. Kruxet i det här sammanhanget är att 90 procent av de svenska vattenkraftverken, eller ungefär 3.400 stycken, är så gamla att de har fått sina tillstånd enligt 1918 års vattenlag eller ännu äldre lagar. Dagens vattenlag kom inte på plats förrän 1983.

En viktig princip i EU:s miljöregelverk är att den som orsakar miljöskador ska betala för att åtgärda dem, i det här fallet kraftbolagen. Regeringen tycker att Sverige genom miljöbalken följer principen.

Byggs ett vattenkraftverk i dag tillståndsprövas det mycket riktigt i enlighet med miljöbalken. Men dessa nya miljölagar påverkar inte de tusentals gamla tillstånden för vattenkraft, framhåller Peter Rudberg.

– Om EU-kommissionens syn får genomslag kan det få stor effekt. Vattenkraften kommer troligen att vara den industri som påverkas mest. Vi har inte så mycket industriellt vattenbruk och begränsat med bevattning av jordbruksmark.

I Luleälven, som står för tio procent av all svensk elproduktion, finns torrsträckor där i princip allt vatten från älven leds genom tunnlar för att producera el. Detsamma gäller majoriteten av de stora vattenkraftsanläggningarna.

Dessa anläggningar har stor negativ påverkan på ekosystem och fiskbestånd. Dagens kraftverksbyggen i Luleälven skulle knappast ha godkänts enligt miljöbalkens regler.

De äldsta kraftverkstillstånden saknar dock inte miljöinslag helt. De stadgar att kraftbolagen ska betala en viss så kallad bygdeavgift och stå för viss kompensationsutsättning av fisk, främst lax och öring. Frågan är om EU tycker att detta räcker för att kompensera för miljöskadan.

– I de gamla tillstånden tas inte modern miljöhänsyn. Forskning pekar exempelvis på att kompensationsutsättning av fisk har mycket begränsad effekt och att man snarare ska stödja fiskens möjligheter att reproducera sig naturligt, säger Rudberg.

Ska miljöbalken gälla samtliga kraftverk i svenska vattendrag väntar en gigantisk serie rättsprocesser. Flera pågår redan.

Kammarkollegiet är en av de myndigheter som ser till miljölagstiftningen i det här fallet upprätthålls. Om Kammarkollegiet kräver att Vattenfall eller något annat kraftbolag bekostar en fiskvandringsväg och bolaget vägrar, förs ärendet vidare till miljödomstolen. Därifrån kan det överklagas till miljööverdomstolen. Och därifrån till Högsta domstolen.

Juridiska tvister om vattenkraft kan på detta sätt pågå i åratal. En tvist om fiskekompensation i samband med bygget av Stornorrfors kraftverk är det mest extrema exemplet. Där har processen pågått sedan 1962 och är ännu inte slut.

Om EU-kommissionen till slut kommer fram till att det krävs mer än marginella förändringar vid vattenkraftverken för att uppfylla kravet på ”god ekologisk potential” finns inte en sportslig chans att Sverige hinner till 2027.

– Med den takt vi har haft i omprövningarna de senaste tio åren klarar vi högst 200 till, säger Peter Rudberg.

Det är inte ens tio procent av alla kraftverk med gamla tillstånd. Därför, menar Peter Rudberg, bör systemet för omprövningar av vattenkraften ändras.

Det har kommit vissa signaler från miljödepartementet om att Naturvårdsverket ska få i uppdrag att utreda saken. Men inget är påbörjat.

Fast även om tillstånden skulle kunna omprövas i expressfart återstår de stora frågorna: Hur ska de konkreta förändringarna hinna genomföras? Och vem betalar?

Ska principen om att förorenaren betalar följas är det kraftbolagen som ska öppna plånboken. Men räkna med att de tar strid om var gränsen ska dras mellan deras och statens ansvar.

DN.se har bett Vattenfall bedöma vilka kostnader som kan vänta, men bolaget vill inte ännu spekulera över summor. ”Det pågår ett tolkningsarbete, men det är svårt att säga vad som blir resultatet”, skriver bolagets pressekreterare Maria Lidzell i ett mejl till DN.se. ”Det viktiga är förstås vilken tolkning myndigheterna kommer att göra.”