I skuggan av den allt kärvare skuldkrisen i euroområdet dammar lobbyister inom bankvärlden nu av tanken på att introducera en euro-obligation. Den skulle kunna ersätta delar av euroländernas nationella lånebörda.
Senast förslaget var uppe för diskussion, 2008, grusades planerna av Lehman Brothers-kraschen. Och att börja emittera euro-obligationer mitt i den nu härjande skuldkrisen är inte heller aktuellt.
Men både Luxemburg och Belgien har under vårens turbulens hyllat idén som "ett logiskt steg framåt i utvecklingen av eurozonen", skriver Financial Times.
Mark Austen, vd på Afme, en lobbyorganisation med 197 europeiska finansbolag bakom sig, har skissat på olika modeller, som refereras av tidningen.
Alla eller bara utvalda euroländer kan delta. Begränsningar för ändamålet kan tänkas. Dessutom tror Afme att det kan fungera med ett tak för hur stor andel av de nationella budgetarna som får täckas av euro-obligationslån.
Vill man inte inrätta ett nytt riksgäldskontor på EU-nivå kanske Europeiska investeringsbanken, som redan emitterar egna obligationer för att finansiera infrastruktur och andra projekt, kan ta på sig uppgiften.
EU-kommissionen har redan testat egna obligationer i mindre skala. Bland annat i samband med finansieringen av krislånen till Riga under den lettiska finanskrisen.
Den ansvarige för detta obligationslån på 3,3 miljarder euro var EU-kommissionären Joaquin Almunia, som vid ett Stockholmsbesök anger det som ett av flera exempel på typer av euro-obligationer som redan används.
Men Almunia ser inte hur detta skulle kunna sättas i system i större skala. Inte med det budgetsystem som EU tillämpar i dag, som bygger på nationell finansiering.
- Det är inte möjligt och kommer inte vara möjligt inom överskådlig tid att ha en EU-budget som går med underskott. EU-budgetens utgifter är per definition begränsade av vilka intäkter som finns och så kommer det fortsätta att vara.