Hotet mot euron är politiskt, inte ekonomiskt. Det menar nationalekonomen Lars Calmfors. ”Risken är att väljarna revolterar mot att betala stöd till andra länder”, säger Calmfors till DN.se.
Lars Calmfors ledde den stora utredning som skulle ge svenskarna vägledning inför folkomröstningen om euron 2003. Han är professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och deltar flitigt i debatten om den europeiska skuldkrisen.
Lösningen handlar om att välja mellan pest och kolera och Calmfors är tydlig med sitt val.
– Det är både nödvändigt och önskvärt att skriva ner de grekiska skulderna anser jag, annars tar det för lång tid för dem att ta sig ur det här. Visst blir det oerhört stökigt, men ändå mindre stökigt än alternativen.
Följderna kommer att bli smärtsamma för grekerna.
– För dem väntar en svår process med hög arbetslöshet och låg tillväxt ett antal år vilken strategi som än väljs för att hantera skuldkrisen, säger Calmfors.
Han menar att många av de inblandade politikerna har missförstått krisens natur. Räddningspaketen behövs inte för att euron ska bestå som valuta utan för att förebygga en akut finanskris eller åtminstone dämpa effekterna av en sådan.
Den allvarliga frågan för eurosamarbetet är enligt Calmfors hur länge skattebetalarna i länderna med välskötta ekonomier ställer upp på att betala för räddningsinsatserna.
– Det verkliga hotet mot euron är politiskt. Man ger länderna som har problem väldigt stora stöd och till slut kan väljarna komma att revoltera mot att det blir för dyrt. Då kan man få en politisk reaktion som gör att de här länderna lämnar euron, säger Calmfors.