I Sverige framhåller Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson att vi nu visserligen får en lättnad, men att krisen inte är över på grund av jättepaketet i Bryssel i natt.
"Om man ska behöva komma överens i alla nationella parlament, och sedan ska Frankrike och Tyskland förhandla, då kommer det att ta tid vid varje kris. Man måste ha institutioner som gör att det snabbt kan tillföras stöd när det behövs", säger Hermansson till TT.
Hon efterlyser ett bättre ramverk för krishantering i EU:s institutioner.
I tyska Frankfurter Allgemeine Zeitung konstaterar Holger Steltzner att EU-ledarna med Frankrikes president Nicolas Sarkozy i spetsen manat till kamp mot marknaden, att alla ska vara beredda att ”slåss utan nåd mot spekulation”. Men, invänder Steltzner, ”den grekiska räntan rusade inte i höjden på grund av spekulanter, utan på grund av svindel och tom kassa i Aten”.
Steltzner fortsätter: ”Kommissionens ordförande Barroso har utropat parollen ’Vi ska försvara euron vad det än kostar’. Men marknaden vill inte höra något sådant. Mer skulder leder mot avgrunden. Krismötets resultat är övergående. Men till dess att det står klart hur man ska ta sig ur skuldträsket kommer spekulationerna mot Grekland, Spanien, Portugal, Irland och Italien att fortsätta.”
I spanska El País ansluter sig Joaquín Estefanía till Anders Borgs och andra finansministrars frustration över marknadens makt:
”Alltför många måndagar har börjat med andan i halsgropen: man vet inte vad börser, valuta- och finansmarknader kommer att hitta på, som direkt kommer att påverka medborgarnas väl och ve. … Det är frustrerande att se EU:s improviserade agerande och långsamhet … utan att unionen samtidigt ser till att öka sina möjligheter att styra ekonomin.”
Och, tillägger Estafanía, utan att unionen bryr sig om det första ledet i den stolt deklarerade så kallade tillväxt- och stabilitetspakten, som skulle garantera eurons värde. Åtgärder bara för stabiliteten och inte för att främja tillväxt räcker inte, menar han.
I grekisk press ligger fokus på det egna landets akuta situation och förra veckans grekiska krispaket. Antonis Samaris, ledare för det förra regeringspartiet Ny demokrati, medger att den tidigare regeringen borde ha vidtagit åtgärder för länge sedan, även om det inneburit att man blivit av med regeringsmakten. Samtidigt anklagar han den sittande socialdemokratiska regeringen för att förvänta sig en ”in blanco-check” av parlamentet, en rätt att vidta åtgärder som ännu inte specificerats.
Arbetsmarknadsminister Andreas Loverdos säger i en kommentar att om inte hans parti Pasok lyckas rädda landet kommer det politiska systemet i dess nuvarande form att upphöra att existera. ”Vi kämpar för att rädda landet, utan att tänka på personliga eller kollektiva kostnader. Vårt kriterium är vårt hemlands räddning, inte hur länge vi kan stanna vid makten”, säger Loverdos.
I brittiska The Guardian ger ett antal experter sin syn på orsakerna till krisen och vad som kommer att hända framöver:
Gerard Lyons, chefsekonom på banken Standard Chartered, menar att euroområdet någon gång var tvunget att nå en skiljeväg. Detta kan vara den skiljevägen. ”Euroländerna måste bestämma om de vill ha en politisk union. De länder som accepterar en politisk union kommer att fortsätta längs den vägen – och de som inte gör det måste lämna euron.”
John FitzGerald, ekonom i Dublin (i eurolandet Irland), tror att varje euroland har förmågan att hantera de framförvarande problemen:
”Ta Irland som exempel. Vi tog tag i det själva och har lag fram ett väldigt bra finanspolitiskt paket. Lönerna väntas falla med sju procent de närmaste tre åren, vilket kommer att få ner priserna på varor och tjänster.”
Lord Jay of Ewelme, vice ordförande i organisationen Business for New Europe:
”Den här krisen orsakades inte av marknaderna – den orsakades av regeringar som har levt över sina tillgångar. De har förnekat stigande skulder och behovet av ekonomsiska reformer. När väl krisen blåst över bör euron kunna fortsätta att hjälpa EU att växa.”