Signaleffekten var det avgörande: visa marknaden att unionen inte till något pris tänker äventyra euron eller låta något land bli bankrutt.
EU-maskineriet är ofta en långsam koloss, men när de 27 finansministrarna tidigt måndag morgon enades om ett omfattande paket för att skydda unionens svaga ekonomier blev resultatet överraskande kraftigt: 750 miljarder euro. Det motsvarar ungefär två och ett halvt års sammanlagd produktion av varor och tjänster i Sverige.
Den största delen i paketet är en mellanstatlig överenskommelse om att skjuta till lån och garantier. Internationella valutafonden är också med för att ge trovärdighet – främst på Tysklands begäran.
För bara några dagar sedan klubbade euroländerna och IMF ett räddningspaket för Grekland på 110 miljarder euro. Nu ville man visa att man är fast besluten att inte låta den grekiska sjukan smitta Portugal, Irland, Spanien eller andra medlemsländer med stora budgetunderskott.
Den eftertraktade effekten var den som uppstod när USA hösten 2008 lugnade stressade marknader med ett chockstort räddningspaket för bankerna.
Det ser ut som ett ”chicken-race”, en kapplöpning där en måste ge upp, mellan folkvalda politiker och den diffusa ”marknaden”. Under flera veckor rådde oenighet mellan de stora EU-länderna om hur fort och hur kraftfullt man borde agera i Greklandskrisen. Framför allt Tysklands Angela Merkel har kritiserats för att ha tvekat. Hon hörde tidigt till dem som betonade vikten av att markera att slarvande euroländer inte ska undsättas alltför lättvindigt. Men i takt med att krisen eskalerat och börserna börjat dyka har utrymmet för sådant politiskt-taktiskt finlir försvunnit. Paniken har flåsat politikerna i nacken.
Sveriges finansminister Anders Borg var den som mest dramatiskt uttryckte sin frustration över marknadens vinande piska. Ett snabbt och kraftfullt beslut behövdes för att ”tackla marknadens vargflocksbeteende”, sade han på söndagen. Uttalandet citerades flitigt i utländsk press.
Borg sade också inför det elva timmar långa mötet att ”vi inte kan tillåta oss ett misslyckande”. EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn sade att man skulle göra allt för att försvara euron. Planen var att få fram ett avtal innan de asiatiska börserna öppnade.
Att döma av de första marknadsreaktionerna lyckades den. Euron steg två procent mot dollarn och tre mot yenen. Tokyobörsen steg med 1,3 procent och Sydney med nästan 2.
En del analytiker har varit tveksamma till att ens en så här gigantisk summa för att vaddera de mest utsatta ekonomierna skulle räcka för att få lugn. Hur kan man lita på garantin, har de menat, när allt fler av räddarna själva kommer att få problem med sina underskott?
Sista halmstrået skulle då vara om Europeiska centralbanken ändrade sin tidigare hållning att inte kliva över gränsen mellan monetär politik och finanspolitik. Mycket riktigt gjorde ECB ett uttalande kort efter ministermötet på måndagsmorgonen, där banken sade sig redo att gå in och köpa statsobligationer om nödvändigt. Det är en radikal kursändring.
Men politikerna kan inte vila än på länge. Enligt El País ska ekonomikommissionär Olli Rehn på onsdag presentera ett åtgärdspaket för hur medlemsländernas budgetunderskott rent allmänt ska kunna pressas ner. I dag har inte mindre än 20 av de 27 medlemsländerna större minus i sina budgetar än EU-fördraget tillåter.
Två av de länder som brukar pekas ut som nästa möjliga spekulationsoffer, Portugal och Spanien, har beslutat skära ytterligare i sina budgetar med mellan 1 och 1,5 procent av BNP. De nya nedskärningarna ska presenteras på nästa finansministermöte den 18 maj.
Räntan på tioåriga statsobligationer kan ge en indikation på vilka länder som anses ligga i farozonen. För Portugal har den pressats upp till 6,26 procent, Irland 5,95, Spanien 4,44 och Italien 4,3 procent. Som referens ligger den tyska på 2,77.
Finansministrarna beslutade under sitt möte också om en första nödutbetalning till Grekland – 85 miljarder kronor lagom till en kreditreglering med förfallodatum den 19 maj.