Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Ewa Stenberg: En mycket riskfylld strategi för S och MP

Sverige vaknar till en ny politisk verklighet. Regeringen försöker behålla initiativet efter sitt historiska nederlag i riksdagen genom att utlova nyval. En mycket riskfylld strategi för S och MP. Men valet löser troligen ändå inte det grundläggande problemet om hur Sverige ska kunna regeras.

Statsminister Stefan Löfven (S) valde att behålla både initiativet och samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Han och Miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin deklarerade på onsdagen att regeringen i december kommer att utlysa ett extra val – det första sedan 1958. Det är våghalsigt och farofyllt, men var troligen ändå regeringens minst dåliga alternativ.

Samtidigt innebär beskedet att blockpolitiken har segrat. S-ledarens försök att bryta sönder det borgerliga samarbetet har begravts.

Att Stefan Löfven (S) gett upp hoppet om ett blocköverskridande samarbete ledde till att han avstod från att avgå och därefter låta talman Urban Ahlin försöka sondera en ny regering. Löfven trodde inte att en minoritetsregerig med bara socialdemokrater skulle kunna lyckas bättre än den nuvarande med MP och S. Han ville inte regera sönder sig och sitt parti en gång till, inte heller ville han ge upp och lämna över till alliansen.

Nu går S, MP och V till val på ett gemensamt program, den nedröstade budgeten, till skillnad från i den gångna valrörelsen.

Blockpolitiken är alltså återuppstånden och väljarna kommer denna gång att få tydliga alternativ att ta ställning till.

Många experter har uteslutit tanken på extra val sagt att inget parti – utom möjligen SD – vill ha ett sådant. De har pekat på att väljarna redan har sagt sitt och att väljaropinionen är ganska stabil. Men frågan är om det är sant.

Sverige genomgår en unik politisk kris där regeringen inte kan fortsätta regera. Det kommer troligen att påverka opinionen, liksom att det nu finns tre tydliga alternativ.

S och MP tar ändå stora risker med onsdagens beslut. De satsar allt på ett kort. Går S tillbaka ytterligare i det kommande valet får Stefan Löfven sannolikt avgå som S-ledare. Detsamma gäller MP:s språkrör. Och motståndet i valdebatten kommer att bli tufft.

Här är några av huvudfrågorna vi kan vänta oss i valet:

1. Regeringsfrågan
Den borgerliga alliansen kommer att hävda att valet står mellan dem och kaos och peka på att den rödgröna regeringen havererade på rekordtid. S, MP och V kommer i stället att hävda att alliansen fick igenom budgeten med aktivt stöd av SD, trots att de borgerliga lovat att inte ha med SD att göra.

2. Jobb och tillväxt
Moderaterna ångrar att de inte var tydligare och mer visionära om arbetslinjen och jobbskapande. Nu får de en andra chans. Alliansen kommer att tala om Förbifart Stockholm och Bromma flygplats och anklaga regeringen för att vara tillväxtfientlig. S, V och MP kommer att anklaga alliansen för att ha gett upp inför ungdomsarbetslösheten och förespråka satsningar på infrastruktur och välfärdsjobb.

3. Invandring och integration
Sverigedemokraterna kommer att använda alla sina kampanjpengar och sin energi till att lyfta invandringspolitiken. Partiet triggas av att fler krigsflyktingar söker sig hit, och kommer att göra sitt yttersta för att minska deras möjligheter att få asyl.

4. Skolan
Det var väljarnas viktigaste fråga i höstens val och blocken har delvis olika svar på hur kunskapsproblem och segregation i den svenska skolan ska lösas.

5. Äldres villkor
Pensioner och äldrevård var frågor som SD vann väljare på. De andra partierna kommer nog att försöka locka tillbaka dem till sig genom att lova satsningar.

Partierna är inte förberedda på en ny valrörelse, och har sina ok att bära.

SD har en partiledare som många av väljarna uppgivit som ett viktigt skäl till att rösta på partiet. Men han är sjukskriven för utbrändhet. Jimmie Åkesson har ofta talat om ansvar men SD kommer att gå till val som det parti som orsakade politiskt kaos i landet och som gjorde att Sverige inte längre går att regera.

Moderaterna står utan partiledare, även om partiet kommer att åtgärda detta redan den 10 januari, då Anna Kinberg Batra med all sannolikhet kommer att väljas till Fredrik Reinfeldts efterträdare. Hon står då i samma position som han gjorde valrörelsen 2006, utan regeringserfarenhet men med rutin som ledare för riksdagsgruppen och ekonomisk-politisk talesperson.

Kristdemokraterna har åter halkat ner under fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna. Ska alliansen lyckas måste Hägglund ta sitt parti över ribban igen.

Men många ledande politiker är trötta efter att redan ha gjort två valrörelser, och några partier är av samma skäl ganska panka. Det sista gäller dock inte Centern, som är ett av västvärldens rikaste partier. SD kommer att få kraftigt ökat partistöd efter valframgången.

Trots det extra valet är frågan om valresultatet kommer att lösa svensk politiks strukturella kris.

Efter Sverigedemokraternas besked i tisdags, att partiet kommer att fälla alla regeringar som inte vill skärpa invandringspolitiken, har situationen blivit ohållbar. Ingen av de andra riksdagspartierna vill samarbeta med SD, men de borgerliga har heller inte velat bryta blockpolitiken. Det gör det svårt att hitta en majoritetsregering. Lösningen på den till synes omöjliga ekvationen kan bli att partierna kommer överens om spelregler som gör att det ändå går att regera.

Den förre statsministern Fredrik Reinfeldt har tidigare föreslagit en uppgörelse om att det största blocket ska få regera även om det är i minoritet. S har avvisat det och i stället förespråkat en blocköverskridande regering.

Nu är det alternativet dött. Reinfeldts gamla förslag kan dammas av och leda till en konkret överenskommelse om att släppa fram det största blockets budget. I stället för att lägga ett skarpt motförslag kan det mindre blocket till exempel nöja sig med ett skriftligt yttrande för att markera sin politik. På samma sätt kan de komma överens om att inte bryta ut några förslag ur budgeten.

Det gör det möjligt att efter ett nytt val kunna bilda en mer stabil regering än den som bildades hösten 2014.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.