Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ekonomi

Risk att problem hänger kvar trots namnbyte

Foto: Magnus Pehrsson

ANALYS. Det har varit maktskifte, och då är det brukligt att rensa i och byta namn på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det är vad som händer nu. Men problemen med åtgärderna brukar hänga kvar.

Arbetsmarknadspolitik innehåller flera målkonflikter. Vilket av målen som dominerar den politiska debatten växlar. Nu är det enkelhet för företagen som är viktigast i debatten, och det som Arbetsförmedlingen ska prioritera.

Mycket talar för att krångliga regler håller nere antalet subventionerade jobb. Men skälet till de utförliga reglerna är ofta att undvika fusk och att riktiga jobb slås ut.

Arbetsförmedlingen ska försöka minimera de riskerna, men det är svårt. När det arbetsmarknadspolitiska forskningsinstitutet IFAU utvärderade nystartsjobben 2012 fann det att de subventionerade tjänsterna gjorde att arbetslösa snabbare kom i arbete. Men 63 procent av jobben skulle ändå ha kommit till stånd, utan stöd från skattebetalarna.

Inom städbranschen, fastighetsskötsel, restauranger och taxi har fackförbund varnat för att bidragsjobben alltmer tar över. Subventionerade låglönejobb påverkar också lönerna för dem som tjänar minst på den vanliga arbetsmarknaden, enligt IFAU.

Samtidigt är behovet av enkla jobb med lägre kostnader för arbetsgivarna stort. Många enkla jobb har försvunnit från den öppna arbetsmarknaden, och arbetsgivarnas krav stiger med teknikutvecklingen. De svenska avtalade ingångslönerna är höga jämfört med i andra länder.

• Läs mer: Arbetsförmedlingen: Slå ihop lönestöden till ett

Dessutom sjunker kunskapsnivån i befolkningen, enligt arbetsmarknadsekonomiska rådets rapport från förra veckan. Förklaringen är att de svenska skolresultaten sjunkit, i kombination med att en del av de nyanlända saknar grundskole- och gymnasiekompetens.

Det traditionella socialdemokratiska svaret på det är stora satsningar på utbildning. Problemet är att lärarbristen blir alltmer akut. Lärarna räcker inte till för den vanliga skolan, och det sätter gränser också för annan utbildning.

Det som väntar ser ut att vara något liknande som vid förra maktskiftet. Arbetsförmedlingen skyltar om, ändrar lite i reglerna och ger åtgärderna nya namn.

Nystartsjobben, instegsjobben och Fas 3 försvinner, precis som plusjobben och aktivitetsgarantin försvann 2007 när regeringen Reinfeldt kommit till makten.

Trots åtgärdernas brister vill inget parti vara utan subventionerade anställningar. Den politiska striden står i stället om huruvida de som får jobben ska få arbeta till lägre löner än i dag. Om fackförbunden inte vill medverka till att sänka avtalens lägstalöner så förespråkar L och C att staten går in och lagstiftar. Men där är inte M med på den borgerliga vagnen, och därför är ett sådant förslag långt borta.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.