Efter en nattmangling enades EU-toppmötet tidigt i morse om nästa steg i försöken att reda ut de krisande medlemsländernas ekonomi. Det öppnade framför allt för två åtgärder:

För det första ska EU:s räddningsfonder stödköpa statsobligationer för att hålla nere räntorna i pressade länder. För det andra ska fonderna kunna rikta stöd direkt till banker i kris, i stället för att som i dag bidra med pengar i form av öronmärkta lån till respektive land.

Lars Calmfors, ekonomiprofessor på Stockholms universitet, är kritisk till stödköp av statsobligationer.

– Jag skulle hellre se rejäla skuldnedskrivningar. Det här innebär ett risktagande med pengar från skattebetalarna i de länder som står för stödet. Jag tror inte heller att resurserna är tillräckliga för att bryta utvecklingen och ha långsiktig effekt på räntorna, säger Calmfors till DN.se.

Den stora skillnaden mot i dag är enligt Calmfors att stödköpen blir en politisk fråga och inte styrs av tjänstemännen på Europeiska centralbanken. Han förstår frestelsen för EU-ledarna att på det här sättet försöka undvika finansiell turbulens.

– Visst skulle skuldnedskrivningar innebära att privata långivare gör stora förluster, men jag menar att då får man gå in och stötta de banker som får problem i stället.

Calmfors är däremot positiv till att EU:s stödfonder får möjlighet att rikta stöd direkt till banker. Problemet hittills har varit att stödet getts som lån till respektive land och därmed spätt på en redan hög statskuld. I fallet Spanien har detta varit tydligt.

– Förutsättningen för att det ska bli bra är att fonderna om det behövs tar över bankerna och inte bara räddar ägarna, säger Lars Calmfors.

Sammantaget ser han inte nattens EU-beslut som någon radikal kursändring där en mer expansiv linje, företrädd av Frankrikes president Hollande, skulle ha segrat över Merkels och Tysklands återhållsamhet.

– Man har successivt rört sig i den här riktningen och det här är ytterligare ett steg på vägen mot ökade stödinsatser, säger Calmfors.