Lars Calmfors, Professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet:

– En total upplösning tror jag inte på, men det är en betydande risk att det blir en nordeuro med Tyskland, Österrike, Nederländerna, Finland, Estland och kanske även Belgien och Frankrike. Det är stor sannolikhet att det kan bli så, kanske inom ett par år, men det kan också gå snabbare. Om euron ska gå att bevara intakt måste det göras betydande nedskrivningar av krisländernas skulder. Det kommer då att drabba dem som sitter på problemländernas obligationer, det vill säga räddningsfonderna EFSF och ESM, ECB, olika banker och andra placerare som till exempelvis pensionsfonder. Vissa banker kommer att göra stora förluster och måste då tas över av stater eller räddningsfonderna. Jag tror att sannolikheten är 50/50 för de två scenarierna.

Lars Jonung, Professor i nationalekonomi och ordförande i regeringens finanspolitiska råd:

– Eurokrisen kommer att pågå i flera år. Traditionella finanskriser brukar vara cirka 3–5 år, men det kan ta ännu längre tid att vända utvecklingen för länder som ingår i en valutaunion, i synnerhet för Grekland eftersom de har både stora ekonomiska och politiska problem. Euron kommer att överleva med en starkare ekonomisk och finanspolitisk samordningsmekanism efter krisen, men det finns en risk att Grekland inte uppfyller sina krav och inte får fler nödlån. Grekland tvingas då att lämna euron alternativt införa en egen parallell valuta med rörlig växelkurs till euron, på samma sätt som vissa Latinamerikanska länder som Argentina har av tradition.

Robert Bergqvist, Chefsekonom SEB:

– Sannolikheten är hög för att euron i sin nuvarande form inte kommer att finnas om ett par år, men den går fortfarande att rädda. För det krävs att politikerna själva tar tag i alla svåra och kontroversiella beslut som krävs för att verkställa den politiska unionen och inte lägger över ansvaret på centralbanken ECB. Dessutom måste medborgarna till 100 procent backa upp idéerna om mer överstatlighet och delad politisk makt mellan euroländerna och vara beredda att ställa upp ekonomiskt för andra länder. Men det är bråttom att lösa problemen för tiden kostar i form av lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Det är Tyskland som sitter med nyckeln till eurolåset och som måste acceptera ett ökat ansvar för euron.

Cecilia Hermansson, Chefsekonom på Swedbank:

– Mitt huvudscenario är att euron håller, även om Grekland kan komma att lämna. Kanske kan man säga 60 procents chans att det håller ihop med alla länder och 40 procents risk att Grekland och kanske några länder till tvingas att lämna. För ett land som Frankrike är det viktigt att både Italien och Spanien stannar kvar i unionen, så att de inte kan konkurrera med nya svagare valutor, och då till exempel konkurrera ut den franska bilindustrin. Och om situationen nu eskalerar och även Italien och Spanien behöver ekonomisk hjälp så finns det en instans som kan trycka pengar – ECB – som kan rädda euron. Men därutöver krävs det långtgående strukturreformer i problemländerna och reformer av eurozonens regelverk.