Mer resurser till Internationella valutafonden (IMF). Mer inflytande för utvecklingsländer som Indien och Kina. Och möjligen ett G20-löfte om att avstå från handelshinder. Det är de mest konkreta beslut Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank, kan tänka sig blir fattade i London på torsdagen.
- Men det blir nog inga avgörande beslut. Det är mer en möjlighet för politikerna att träffas och komma närmare varandra, säger hon.
Johan Javéus, analytiker på SEB, har följt många toppmöten tidigare.
- Det tenderar att bli lite urvattnat när konkreta beslut, förslag och siffror ska ersättas av formuleringar alla kan ställa sig bakom, säger han.
Sedan ett utkast till slutkommuniké började läcka ut till medier i söndags har förväntningarna trappats ned. Men krisstämningen piskades upp på tisdagen med nedjusterade prognoser från samarbetsorganisationen OECD och en larmrapport om världshandeln från Världsbanken.
Dystra siffror kom även från andra prognosmakare, som Konjunkturinstitutet i Stockholm.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy försökte sparka liv i debatten med ett upprepat hot om att inte skriva på G20-kommunikén om krav på hårdare och mer samordnad global reglering av finansmarknaden inte tillgodoses.
- Krisen är för allvarlig för oss för att ha ett toppmöte i onödan, sade han.
Regleringen, som även efterlysts av flera av Sarkozys kollegor i G20-kretsen, skulle riktas mot skatteparadis, hedgefonder och spekulativa derivat.
Men förutsättningarna är kanske inte de bästa för ultimatum.
- De politiska ledarna har en global situation att ta hänsyn till. Men även en hemmamarknad, som är vad som i slutändan bestämmer vad de faktiskt gör, säger Javéus.
Inför mötet har klyftan mellan EU och USA vad gäller hur stora finanspolitiska stimulanser som behövs kommit upp till ytan, bland annat till följd av påtryckningar från USA:s president Barack Obama.
Obama, som i London får sin diplomatiska förmåga prövad i skarpt läge första gången, landade i Storbritannien på tisdagskvällen.
Swedbanks Hermansson tror att EU-länderna möjligen kan gå med på att förlänga sina stimulanspaket till 2010, men kanske inte i redan i London.
- Det är svårt. Alla länder är olika när det gäller storlek, kapacitetsutnyttjande, skuldsituation, risker för läckage. Och i Tyskland är rädslan för inflation stor, medan det i USA finns en stor rädsla för en upprepning av 30-talets depression.