Facebook har erövrat Sveriges riksdag, visar en granskning som DN.se har gjort. Nio av tio riksdagsledamöter använder den sociala webbtjänsten. Vad händer med demokratin när politiken flyttar ut på den här arenan? DN.se har ställt frågan till tre experter på sociala medier.

– Det finns en naiv uppfattning om att Facebook är ett neutralt verktyg, säger professor Christian Christensen vid Uppsala universitet till DN.se.

Han poängterar att för den enskilda individen är det kanske ofta oproblematiskt att använda Facebook.

– Men när en miljard människor gör det når man en kritisk massa. Facebook äger all denna information som läggs ut och vem vet vad som händer med den om fem tio år? Om Facebook blir en allt större del av den politiska världen blir frågan ännu viktigare.

Vem som långsiktigt kontrollerar informationen är en avgörande fråga för demokratin, menar Christensen. För att illustrera problemet pekar han på att en medlem i det saudiska kungahuset nyligen köpt en stor aktiepost i Twitter, ett annat företag inom sociala medier. Twitter användes, liksom Facebook, flitigt av aktivisterna under vårens uppror i Nordafrika.

– Vad händer om revolten kommer till Saudiarabien? Kommer det att påverka hur Twitter fungerar att kungafamiljen är en stor delägare?

Frågorna om Facebooks roll kommer att ställas ännu mer på sin spets när bolaget börsintroduceras och vinstkraven skärps.

– Aktieägare är inte intresserade av demokrati, de vill ha avkastning på sina investeringar. Om vinst ställs mot demokratisk tillgång till information kommer vinsten alltid att gå före, säger Christensen.

Samtidigt menar han att Facebook nu blivit så stort att det nästan inte går att undvika. Det håller på att få samma självklara roll som förr telefonkatalogen och sedan e-posten. Och det finns också vinster för demokratin, menar Christensen.

– Den stora fördelen är att medborgarna får större tillgång till dem som representerar dem.

Den uppfattningen delas av Brit Stakston, mediestrateg på kommunikationsbyrån JMW.

– Att politikerna finns på en plattform där 4,5 miljoner svenskar är med ger ju verkligen medborgarna en chans att följa dem i deras vardag. Mycket i riksdagsarbetet följer planlagda agendor men med det här verktyget kan man fånga upp de frågor som berör människor, säger Stakston till DN.se.

Hon anser dock att många politiker ännu inte förstått hur de ska använda verktyget.

– Det är ofta för mycket information inifrån och ut, man använder inte de stora möjligheterna att föra dialog. Politikerna missar ofta underifrånperspektivet och att tidigt i en beslutsprocess använda plattformar som Facebook för avstämning med väljarna.

Nils Gustafsson är doktorand vid Lunds universitet och forskar om sociala mediers betydelse i politiken. Enligt honom har Facebook åtminstone inte ännu haft någon stor betydelse för direktkontakten mellan väljare och politiker.

– Facebook verkar vara mest viktigt för politikerna själva och internt i partierna. Det gör det lättare för dem att nätverka med varandra och nå journalister, säger Nils Gustafsson till DN.se.

Han ser dock att Facebook och liknande tjänster kan spela en stor roll också för rörelser vid sidan av etablerade partier. Den arabiska våren, Occupy-rörelsen i USA och Indignados i Spanien nämner han som exempel.

– Det är väldigt lätt att få ut information snabbt till människor. Spelreglerna för politiken förändras.

I takt med att Facebook växer minskar möjligheterna att skapa alternativ.

– På 1990-talet lade husockupanterna i Köpenhamn mycket energi på att bygga upp egna medier och informationskanaler. Men efterhand som allt mer kommunikation togs över av Facebook var även de tvungna att flytta dit., säger Nils Gustafsson.