Barnflickan Zandra Aspholm är ovärderlig. En förutsättning för att Sara och Lars-Johan Strand ska kunna jobba heltid.”Utan rutavdraget har vi inte råd att anlita henne”, säger Sara.
Sara och Lars-Johan Strand bor med sina två pojkar Love, 4, och Jamie, 2, i en stor sekelskifteslägenhet på Östermalm i Stockholm. Båda har bra marknadsföringsjobb, han i Norrköping. Jobben kräver resor och att de ständigt är nåbara.
Två dagar i veckan får de hjälp med hämtningen av barnen på förskolan av 19-åriga Zandra Aspholm, fotbollstränare, pannkaksmästare och blivande marknadsförings- alternativt mäklarstudent.
Hon hyrs ut av en av Stockholms större nannyförmedlingar, som utbildat sina barnvakter i barnpassning, hjärt- och lungräddning samt ger dem försäkring och avtalsenlig lön.
Zandra Aspholm gillar jobbet och tänker fortsätta under högskolestudierna, som startar i höst. Kvart i fyra går hon till förskolan, spelar fotboll på hemvägen, fixar mellanmål och middag till barnen.
När paret Strand kommer hem strax efter sex kan de koncentrera sig på att leka och mysa.
Övriga dagar hämtar de själva.
Ibland anlitar de Zandra Aspholm också när de vill umgås några timmar på tu man hand.
– Att få avsluta en mening utan att en fotboll kommer farande är mycket värt just nu, säger Sara Strand.
Månadsnotan slutar på mellan 2.000 och 5.000 kronor.
– Vi skär ner på annat för att ha råd med Zandra och kunna jobba heltid, påpekar Sara Strand.
– Utan rutavdraget skulle det kosta oss 900 kronor att gå på bio. Det klarar vi inte.
Familjen utnyttjar rot och rut fullt ut. Lars-Johan Strand förstår inte varför rut ska tas bort men inte rot.
– Ungdomar söker jobb med ljus och lykta. Då kan vi antingen ge dem lön under bordet, utan sociala skyddsnät, eller visa dem att vi lever i ett välfärdssamhälle där alla ska jobba lagligt.