Trots ekonomiskt magplask är islänningarna lyckligast i världen. Orsaken – de är inte rädda för att misslyckas.
OECD:s senaste rapport om den isländska ekonomin är i mångt och mycket en sågning. Den konstaterar bland annat att bankkrisen i Island, som dragit ned landet i en djup recession, skedde för att övervakningen av bankerna inte var tillräcklig och för att de tilläts bli för stora i förhållande till ekonomin.
Dessutom har de stödprogram som satts in för att komma till rätta med krisen gjort att statsskulden och budgetunderskotten skenat. Enligt OECD krävs nu en snabb finanspolitisk konsolidering genom skattehöjningar och utgiftsminskningar.
Samarbetsorganisationen är inte heller nöjd med landets penningpolitik, som baserats på såväl inflationsmål som mål för växelkursen. Förtroendet för landets centralbank var redan underminerat innan krisen och inflationsförväntningar var dåligt underbyggda. OECD tror att det kommer att ta tid att bygga upp ett förtroende.
Trots den ekonomiska krisen är islänningarna vid gott mod. Landets befolkning ska till och med vara lyckligast i världen, enligt ”World Database of Happiness”. Placeringen bygger på undersökning gjord under 2008, mitt under brinnande finanskris.
Och författaren Eric Weiner, som skrivit en bok om lycka, tror sig veta varför. Enligt hans undersökningar är islänningarna inte perfektionister och är således inte rädda för att misslyckas. Enligt honom är det ingen som berättar för dem att de inte är tillräckligt bra och de är därför inte rädda för att försöka.
Enligt samma teori leder detta synsätt till en tillfredsställelse och i slutändan till lycka.
I det perspektivet kan man fråga sig hur OECD:s rapport tas emot av islänningarna.