I sin bok Chefen hos terapeuten beskriver psykoterapeuten Lena Nevander Friström de känslomässiga reaktionerna på långvarig stress i fem faser. De första tre faserna behöver inte innebära några allvarliga risker. Det är fas fyra och fem som är farliga, bland annat eftersom förmågan att reflektera och ta hjälp blir dramatiskt sämre.
Fas 1: Fysisk trötthet.
Du kämpar på i vardagen med ett kroniskt underskott på sömn. När du väl får chansen att sova kan du bli klarvaken och inte få en blund.
Fas 2: Intellektuell trötthet.
Du har blivit glömsk och okoncentrerad, glömmer nycklar och tappar tråden i samtal.
Fas 3: Social trötthet.
Du börjar bli trött på människor och blir vansinnig på den som inte packar matkassarna snabbt nog i affären. När du varit trevlig mot folk på jobbet hela dagen, tar du ut ilskan på familjen. Men du är fortfarande medveten om att ditt beteende inte är riktigt sunt och att du borde stanna upp och göra något åt situationen.
Fas 4: Personlighetsförändring.
Nu har du förlorat humor och självdistans och är känslomässigt avstängd, likgiltig, cynisk och arrogant. Du orkar inte med tjafsiga diskussioner innan du fattar beslut. Omgivningen lider av din brist på självinsikt, de känner inte igen dig längre.
Fas 5: Sammanbrott.
Känslorna hinner ikapp dig. Du inser att du har kränkt och förolämpat människor som du egentligen bryr dig om och du kanske har förlorat vänner och familj. All glädje, motivation och energi har försvunnit. Du kollapsar både mentalt och fysiskt och går in i väggen.