Det största grekiska facket inom den offentliga sektorn, Adedy, utvidgade på måndagen sitt strejkhot i protest mot att regeringens drakoniska sparpaket skär hårt i löner och pensioner. Endagsstrejken, som var planerad till onsdag, inleds redan på tisdagen och ska pågå i 48 timmar.
”Vi kommer att fortsätta att intensifiera vår kamp”, meddelade facket.
Grekland har en historia präglad av våldsamma protester och regeringens förmåga att genomföra sparprogrammet beror i hög grad på allmänhetens reaktion.
President Karolos Papoulias varnade premiärminister Giorgos Papandreou för att regeringen kan få problem med att vinna allmänhetens stöd om den smärta som den genomsnittlige arbetaren tillfogas inte åtföljs av tillslag mot korruptionen, som beräknas ha belastat landets ekonomi med närmare tio miljarder kronor förra året.
Reaktionerna bland grekerna på det stålbad som väntar var en blandning av uppgivenhet och ilska.
Finanstidningen Kerdos konstaterar att "det är dags att betala notan" men ser samtidigt krishanteringen som en stor möjlighet att modernisera det offentliga livet "även om vi måste blöda".
Konservativa dagstidningen Eleftheros Typos anser att regeringen talat om för grekerna att de "måste dö för att leva" och beskriver den ordinerade medicinen som skadligare än sjukdomen.
Ta Nea, som ligger i den politiska mittfållan, skriver att den livsstil grekerna vant sig vid tog slut i söndags. Vänsterinriktade Ethnos ser framför sig hur det grekiska folket kvävs och en grym modernisering av ekonomin.
Ekonomiska bedömare tror att Grekland genom euroländernas och Internationella valutafondens gigantiska stödpaket på drygt 1 000 miljarder kronor över tre år kommer att klara sig någorlunda hyggligt i år, men att det blir svårare framöver.
Från finansmarknaderna blev det ingen övertygande respons och euron fortsatte att tappa mot dollarn.
– Det är inte vågen än så länge, säger Johan Javéus, chefsstrateg på SEB, till TT.
Det finansiella räddningspaketet som sådant är nog tillräckligt men enligt Javéus visar de massiva folkliga protesterna att krismedvetande saknas.
Smittorisken på Portugal och Spanien, de dominobrickor som kan falla härnäst, minskade bara obetydligt.
Europeiska centralbanken (ECB) tvingades för andra gången på två månader ändra sina regler och beslutade att även framgent ta emot grekiska statsobligationer som säkerhet för kortfristiga lån, även om kreditbetyget på obligationerna fortsätter att sänkas.
Enligt det beslutsunderlag som nu är på väg upp till IMF:s styrelse får Grekland under tre års tid låna sammanlagt 30 miljarder euro.
Räntan beräknas på dessa lån hamna på omkring 3,5 procent. Det är betydligt lägre än räntan på nödlånen till Grekland från medlemmarna i eurozonen, som beräknas till drygt 5 procent.
IMF:s styrelse väntas behöva två dagar på sig för att snabbehandla frågan om de grekiska nödlånen. De flesta bedömare räknar med att det blir tummen upp i slutänden. I normala fall ska styrelsen ha omkring en vecka på sig, men då detta är ett brådskande ärende skyndar IMF på processen.
Det grekiska paketet är rekordstort i IMF-sammanhang och motsvarar omkring 31 gånger Greklands kvot i IMF-budgeten. Det kan jämföras med nödlånen till Island, som uppgår till 12 gånger landets kvot.
Hur många gånger kvoten lånet uppgår till används som utgångspunkt för att beräkna den ränta som tas ut för lånet.
Upp till tre gånger kvoten får ett land enligt de senaste räntebeskeden från IMF låna till en ränta på 1,28 procent.
För lån utöver det tillkommer 2,00 procent i ränta i påslag.
Dessutom tar IMF ut en engångsavgift för hanteringen av lånen på omkring 0,50 procent av lånesumman.
Sveriges roll i IMF-korridorerna är i det här fallet, till skillnad från när Island och Lettland skulle få lån, tillbakadragen.
Den nordisk-baltiska representanten, för närvarande en dansk, utgår i det grekiska fallet främst från Finlands intressen, då Finland ingår i eurozonen och därmed är en betydligt större långivare än de övriga nordiska och baltiska staterna.
IMF-lånen till Grekland bygger på identiska principer med organisationens lån till Lettland och Island, som beviljades i samband med bankkrisen 2008, men det är betydligt större belopp.
En annan skillnad är att Island och Lettland får bilaterala lån från grannländerna och i det lettiska fallet även av EU-kommissionen, medan Grekland vid sidan av IMF-lånen får låna av de övriga 15 euroländerna.