Klicka här för att se DN:s prisbelönta grafik.
Den nyvalde amerikanske presidenten Barack Obama får uppgiften att ta över städningen efter den värsta lånebubblan på 80 år. Även om han lyckas kommer svenska bolån att vara dyrare än de var innan krisen bröt ut.
Barack Obama bars fram till sin seger på en våg av förväntningar. Det är en ödets ironi att det också var förväntningar som orsakade finanskrisen; en kris som hjälpte Obama till presidentposten.
Kanske har han blandande känslor inför att det var en partivän till honom, Bill Clinton, som bäddade för krisen.
Det var tidigt 1990-tal. Den amerikanska ekonomin växte kraftigt efter Kuwaitkriget och president Clinton hade en social dagordning. Fattigdomen i USA skulle bekämpas, inte minst genom att fler amerikaner med låga inkomster skulle ha möjlighet att bo i sina egna hus.
Presidenten gav order om att regelverket som styrde två stora institutioner, privatägda men kontrollerade av staten, skulle skrivas om.
De båda institutionerna, Freddie Mac och Fannie Mae, har till uppgift att köpa bostadslån från banker och andra institut. Lånen omvandlas till bostadsobligationer med säkerhet i de bostäder som köps med de lånade pengarna.
Dessa obligationer är, eller rättare sagt var, eftertraktade eftersom det fanns en underförstådd garanti för dem från staten. Det var ju staten som uppmanade instituten att öka sin utlåning.
Därmed kunde räntan på det ursprungliga lånet hållas nere - vilket gynnar husköparen. Dessutom tillförs marknaden mer kapital, vilket gör det möjligt att låna ut pengar till fler låntagare.
Genom att regelverket för Fanny och Freddie ändrades kunde de använda sin lånemodell för att öka köpen av lån som banker gett till människor som annars inte skulle få lån. Det handlade om låginkomsttagare, inte sällan människor som tillhör någon av USA:s många minoritetsgrupper, samt till människor med betalningsanmärkningar. Husägande skulle göra det möjligt för dessa att bli en del av den amerikanska medelklassen.
Redan på 1970-talet hade dåvarande president Jimmy Carters administration tryckt på för att bankerna skulle låna ut mer till minoriteter och fattiga amerikaner.
Men delvis genom Clintonadministrationens åtgärder ökade utlåningen lavinartat. Hos amerikaner av latinamerikanskt och afrikanskt ursprung nästan fördubblades bostadslånen under perioden 1993-98. Hos vita amerikaner ökade utlåningen endast med 30 procent under samma period.
Samtidigt ökade riskerna för Fannie Mae och Freddie Mac på ett alarmerande sätt. I slutet av 1990-talet började varningarna komma. De båda instituten var på väg att garantera halva USA:s bolånemarknad, och större delen av den så kallade subprimemarknaden, det vill säga lån till låntagare som egentligen inte var kreditvärdiga.
Även om Clintons modell bäddade för krisen, var det under president George Bush tid vid makten som utlåningen formligen exploderade. Kraven från regeringen på Fanny och Freddie ökade - och vägen mot kollapsen låg öppen.