Finanskrisen hade aldrig blivit så stor om det inte under flera år hade varit så billigt att låna pengar.
Den 11 september 2001 störtade World Trade Centers tvillingtorn samman i USA. En ny era inleddes; i världspolitiken, i världsordningen och i världsekonomin.
USA, och hela västvärlden, befann sig i en konjunktursvacka efter IT-boomen. Men efter terrordåden i USA rasade börser runt om i världen.
Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve (Fed), började sänk sin styrränta. År 2003 var den nere på 1 procent. Men det skedde samtidigt som ekonomin återhämtade sig.
Perioden 2002-2007 var en ovanlig tid med hög tillväxt och låg inflation. Det blev billigt att låna och med lånade pengar blev det också mycket lönsamt att investera. Näringslivet gick för högtryck och stora vinster uppstod. Vinsterna skulle återinvesteras för att ge avkastning.
I många fall sökte sig bolag - liksom fonder, kommuner och stater - ut på finansmarknaden för att söka avkastning. På finansmarknaden skapades nya värdepapper för att tillgodose behovet. Allt mer komplicerade värdepapper, "strukturerade produkter" skapades. Det var obligationer med många typer av olika lån som säkerhet och som dessutom inte sällan var försäkrade. Dessa värdepapper, ofta kallade CDO, betraktades som trygga och de blev populära.
Det är lätt att skälla på Alan Greenspan för att han höll räntan låg - men ingen skällde på honom när det begav sig. Och eftersom produktiviteten - effektiviteten i produktionen - var så pass hög, höll sig också inflationen låg under flera år.
De billiga pengarna spred sig runt världen och allt fler företag och hushåll ökade sina skulder. Det var goda tider och, sägs det ofta, ingen varnade för de tickande bomberna i en värld av lån.
Det är inte sant. Det finns alltid varningar under en bubbla. Årets ekonomipristagare, Paul Krugman hörde till dem som ringde i varningsklockan, liksom den legendariska finansmannen Warren Buffet, namnkunnniga ekonomer, insiktsfulla analytiker och en och annan journalist.
Men som alltid under en bubbla är det få som bryr sig, i varje fall bland dem som kan göra något åt saken. Toppbankirer vet att de inte får behålla jobbet om de ropar att vargen kommer, samtidigt som konkurrenterna fortsätter att tjäna grova pengar. Rädsla, i lika stor omfattning som girighet, förklarar varför dessa finansiella experter kunde fortsätta en utlåning som inte var hållbar.
De billiga pengarna gynnade också helt vanliga hushåll runt om i världen. Det blev billigare att låna till bostäder, men den låga räntan gynnade dem också indirekt. Det bidrog till att hålla nere prisökningar på allt från livsmedel till bilar.
Och allt fler konsumerade allt mer - med lånade pengar. Mycket av tillväxten sedan sekelskiftet har drivits på av lån. På tio år har ett genomsnittligt svenskt hushålls skuldbörda mer än fördubblats, enligt statistiska centralbyrån (SCB).