Sommaren 2006 stod det klart att bolånemarknaden i USA började få växande problem. Antalet husägare som inte kunde betala sina lån ökade.
Men att det var början till en kris som skulle komma att jämföras med 1930-talets depression var det få som anade.
Visserligen fortsatte huspriserna att stiga i USA under 2006, men för varje månad som gick sjönk ökningstakten. Krisen blev allt synligare och under följande år började förlusterna öka i de bank som satt på de obligationer där mycket av de dåliga lånen fanns.
I februari 2007 sparkade HSBC - världens största finansiella koncern - chefen för sin amerikanska bolånedivision, efter att affärsområdet gjort förluster på över tio miljarder dollar.
Det var bara början. Flera bolåneinstitut tvingades stänga under 2007 och bankvinsterna i USA sjönk med nära 90 procent under det sista kvartalet.
I mars 2008 föll Bear Stearns, en av de fem gigantiska investmentbankerna på Wall Street; bolaget såldes till konkurrenten JP Morgan Chase.
Eftersom de förpackade obligationerna hade sålts runt om i världen, spred sig också krisen till jordens alla hörn. Det syntes i stigande upplåningskostnader för bankerna. En del banker och bolåneinstitut, som brittiska Northern Rock, föll och togs över av konkurrenter eller av staten.
Men än så länge höll systemen. Krisen var djup och mycket allvarlig i USA, med svåra spridningseffekter till andra delar av världen. Men den var inte oöverkomlig.
Så kom dråpslaget. Den 15 september i år lät den amerikanska regeringen och centralbanken investmentbanken Lehman Brothers gå omkull. Chocken bland bankirer och investerare på finansmarknaderna världen runt var djup och omedelbar.
- Om inte världens största ekonomi vill hålla en av världens största investmentbanker under armarna - vem kan tänkas stötta vilken bank då, frågade sig marknadens aktörer.
Det som var en dyr, men hanterlig kris, förvandlades till en världsomspännande katastrof.
Banker lever på förtroende, eftersom de är beroende av att omsätta lån hela tiden. Utan förtroende - inga nya lån. Redan innan Lehmankraschen hade förtroendet minskat, i synnerhet när det gällde amerikanska banker. Men efter Lehmankraschen försvann förtroendet - även på marknader utanför USA. Kostnaderna för bankernas upplåning exploderade - om det över huvud taget gick att låna.
Oviljan att ta risk spreds som ett virus och till och med solida banker var ovilliga att låna ut till varandra. Svenska bankers obligationer betraktades som högriskplaceringar och dumpades på marknaden.
Det var i det läget som regeringarna tvingades rycka ut för att garantera bankernas upplåning. Förhoppningen är att garantierna används i mycket ringa omfattning; vetskapen om att de finns ska återskapa förtroendet mellan bankerna.