– Varje kris, hur otäck den än är, innebär ett stålbad som rensar bort överdrifter och felinvesteringar. Ibland kan den också ge förbättrad ekonomisk politik och bättre regelsystem. Så kommer det att bli den här gången också. Överdrifterna i den finansiella sektorn kommer att tämjas, säger Klas Eklund, seniorekonom på SEB.
Frågan som allt mer kommit att dominera debatten och som kommer att diskuteras under G20-mötet i april är hur världen ska se ut efter krisen.
– Vi kommer att se ett finanssystem som är hårdare reglerat. Kraven på att bankerna ska ha täckning för utlåning och kreditgivning kommer att skärpas. Det blir striktare och i vissa avseenden mer stillsam tillvaro jämfört med excesserna de senaste åren, säger Klas Eklund.
Han får medhåll av Hubert Fromlet som är professor i internationell ekonomi.
– Vi måste få en mycket bättre avstämning på finansmarknaden både nationellt och globalt. Dessutom måste vi installera bättre varningssystem, säger Hubert Fromlet.
Han menar att förändringarna redan är i full gång.
Simon Johnson är en av världens mest inflytelserika ekonomiska tyckare. Han var tidigare forskningschef på Internationella valutafonden IMF och är numera professor vid MIT Sloan School of Business i Washington. Han tror inte att systemet kommer att förändras nämnvärt.
– Hur märkligt det än kan låta är krisen inte tillräckligt allvarlig för att resultera i så stora förändringar, säger Simon Johnson.
Det är stor skillnad mellan det Simon Johnson tror kommer att hända och det han anser borde ske.
– Jag skulle verkligen vilja se ett finansiellt system med mycket mindre politisk makt. Just nu håller systemet på att utpressa oss alla. Det använder hot som att det kommer att kollapsa om det inte får ekonomiskt bistånd och att ekonomin då kommer att skadas. Det stämmer säkert, men det är likväl utpressning, säger Simon Johnson.
Och så penningpolitiken då.
– Den kommer helt klart att ses över. En av de stora bovarna bakom krisen har varit den ensidiga fixeringen vid inflationsmålet. Centralbankerna måste börja fokusera på sin andra uppgift, nämligen att trygga den finansiella stabiliteten, säger Hubert Fromlet.
Många hävdar att USA:s makt kommer att minska och att nya aktörer spelar en större roll. Ett exempel på det är G20-gruppens möten. Två gånger har medlemmarna träffats på ett halvår och länder som Argentina, Indonesien och Turkiet har fått tillgång till maktens innersta rum.
– G20 kommer att få mer makt i den nya världen. Däremot återstår frågan om de nya medlemsländerna har så mycket att säga till om, säger Simon Johnson.
För nya ekonomiska stormakter har poppat upp. Länder med tillväxttal på hisnande 8 till 9 procent årligen. Ekonomier som är lika stora som många av de traditionella stormakterna och som anser att de inte fått motsvarande makt i den politiska sfären. Det har krisen ändrat på.
– USA:s inflytande i världsekonomin har redan minskat och det kommer bara att fortsätta. Kina kommer att få allt mer ekonomisk och politisk makt. Jag tror att de båda länderna kommer att samverka i ett slags ohelig allians. Kina kommer att vilja ha ett starkt USA, säger Hubert Fromlet.
Han tror att USA kommer att hamna på efterkälken, men att EU har möjlighet att komma tillbaka starkare.
Simon Johnson tror på motsatsen.
– Ju djupare krisen blir, desto starkare kommer USA att växa sig. USA är den trygga hamnen, det är där du lägger dina pengar till sist. Jag tror snarare att det är EU som kommer att ta politisk stryk, med tanke på hur de behandlar sina svagare medlemmar, säger Simon Johnson.
Analyserna går alltså i sär.
– Jag tycker att vi kan tala om en mer multipolär värld. Vi kommer att få ett bredare spektrum i diskussionen med de nya aktörerna. Man kan faktiskt prata om en typ av demokratisering, även om de flesta av de stater som fått mer makt inte är särskilt demokratiska, säger Hubert Fromlet.
Det internationella samarbetet regleras i mångt och mycket i IMF och en nyckelfråga vid G20-mötet kommer att vara hur man ska reformera fonden. USA och EU har för stort inflytande i IMF i förhållande till deras ekonomier. Utan en reform blir det knepigt att få till exempel Kina att vilja öppna plånboken. Det tror Klas Eklund blir svårt.
– Länderna är ovilliga att släppa ifrån sig sin makt till överstatliga organ, så reformeringen blir nog ganska tandlös. IMF får visserligen mer resurser till krishantering, men inte särskilt mycket mer strategisk makt, säger Klas Eklund.
Här håller Simon Johnson med.
– IMF kommer aldrig att kunna bestämma över USA. USA har grundat organisationen och är fortfarande chef över IMF.