Riksdagens finansutskott har för första gången sagt nej till ett EU-förslag med hänvisning till närhetsprincipen. De vill inte att Sverige automatiskt ska låna ut pengar till andra länder. Men regeringen säger ja.
I enlighet med EU:s nya fördrag – Lissabonfördraget – får medlemsstaternas parlament numera pröva förslag från EU-kommissionen utifrån den så kallade närhetsprincipen. Den innebär att beslut ska fattas på den mest ändamålsenliga nivån.
Kommissionen har föreslagit nya regler för insättningsgarantier i banker och skydd för finansiella investerare i värdepappersinstitut eller fondbolag. Garantierna innebär att en sparare eller investerare är garanterad att få tillbaka sina pengar upp till ett visst takbelopp om en bank eller ett institut går omkull. EU beslutade för två år sedan att höja gränsen till 50.000 euro.
För att stärka förtroendet för den finansiella sektorn föreslår nu kommissionen en obligatorisk kreditmekanism. Den skulle innebära att Sverige och andra medlemsländer per automatik skulle tvingas låna ut pengar till något land, vars eget garantisystem inte räcker till vid en eventuell finansiell kris.
– Om Island hade varit med i EU så hade det inneburit att vi varit tvungna att långa ut pengar till det isländska systemet för att täcka deras garantier, säger finansutskottets ordförande Stefan Attefall (KD).
Utskottet avvisar därför kommissionens förslag med hänvisning till just närhetsprincipen. Om en tredjedel av alla EU-länder gör samma sak, så måste kommissionen ta upp förslaget igen.
Regeringen har under beredningen av ärendet i utskottet i två promemorior uttryckt sitt stöd för EU-förslaget och inte ansett att det strider mot närhetsprincipen.
Ärendet behandlas i riksdagen den 6 oktober.