Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ekonomi

Flyktingexpert sågar LO:s motstånd mot lägre löner

LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson.
LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson. Foto: Nora Lorek/TT

Sverige kan få en ”superekonomi”, om landet lyckas med att integrera flyktingarna, menar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Joakim Ruist, ekonom som forskar om de ekonomiska effekterna av invandring, sågar LO-basens resonemang.

I en intervju med nyhetsbyrån Direkt säger Thorwaldsson att om snittiden för att få en nyanländ flykting i arbete pressas från 7–10 år till 3–4 år så kan merparten av de 170.000 som kommit till Sverige i år vara i arbete 2020. Och då kan det ge landet en ”superekonomi” med en årlig tillväxt på 4-5 procent.

Thorwaldsson tycker att fokus i integrationen ska flyttas från att ge flyktingar svenskundervisning till att få in dem i jobb inom industrin och byggsektorn där man kan klara sig med engelska. Däremot säger han och LO bestämt nej till att de lägsta lönerna i Sverige bör vara ännu lägre för att klara integrationen, som bland annat Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson varit inne på.

Det får Joakim Ruist att undra hur Thorwaldsson tänkt sig att Sverige ska lyckas bli en superekonomi.

– Han låter som Ylva Johansson (arbetsmarknadsministern) när hon säger att alla flyktingar ska ha jobb inom två år, säger Ruist.

– Sedan kommer inget om hur det ska gå till, tillägger han.

Invandring kan bidra till tillväxten – men då hänger det på att de som kommer också får arbete snabbt på den reguljära arbetsmarknaden. Så var det i Sverige också en gång i tiden; framför allt när det gällde 1950- och 60-talens arbetskraftsinvandring.

Men dagens migranter är flyktingar undan terror och krig. De har i de flesta fall en genomsnittlig utbildningsnivå som ligger klart under snittet för infödda. Det gör att det i snitt tar flera år för dem att få arbete. Det är det som gör att invandringen nu blir en nettokostnad, menar Joakim Ruist. Flyktingarna hinner helt enkelt inte ”bidra” med tillräckligt med sina skatter, för att det ska uppväga de första åren när de är beroende av bidrag.

Ruist, som forskar om migration och ekonomi vid Göteborgs universitet, menar att Sverige därför står inför ett vägval: att antingen acceptera lägre lägstalöner än dem vi har i dag – eller acceptera stora kostnader för flyktingarna under många år.

Han understryker att det inte handlar om att få en amerikansk arbetsmarknad där det finns människor som arbetar för hälften av den lägsta lönen i Sverige. Snarare handlar det om att ta tillbaka jobb i produktionen som gått till andra länder det senaste decenniet.

– Alla är överens om att massor av industrijobb har lämnat Sverige på grund av att vi har för höga löner i förhållande till andra länder. Men samma personer som säger det, kan samtidigt inte köpa argumentet att om lönerna sjönk så skulle det ge fler industrijobb. Jag tycker det är märkligt att argumentera för att effekten bara skulle gå åt ena hållet, inte det andra, säger Ruist.

Dan Andersson, LO:s tidigare chefsekonom, skrev tidigare i veckan en debattartikel i Dagens Industri där han också argumenterade mot låglönejobb som ett sätt att integrera flyktingar. Bland annat menade han att det skulle urgröpa välfärden då sänkta löner skulle innebära sänkta skatteintäkter. Hans recept är i stället beredskapsarbeten för de arbetslösa som har ”begränsad möjlighet” att få jobb – men med kollektivavtalad lön på 20.300 kronor i månaden.

Det är ett resonemang som Ruist finner ”helgalet”.

– Det är fullständigt orimligt att tänka att man kan stärka offentliga finanser genom regelverk som tvingar löner att vara högre än de skulle vara på marknaden. Det skulle få större negativa effekter på sysselsättningen än vad den positiva effekten är av att högre löner ger högre skatteintäkter, fortsätter han.

– Det finns gott om skäl för att hålla uppe löner, men att de offentliga finanserna skulle vara ett av dem är rätt och slätt fel, säger han.

Hur mycket de lägsta lönerna behöver sjunka vågar inte Joakim Ruist ha en uppfattning om, men han tycker att det är dags att i varje fall försöka gå den vägen.

– Vi har gjort så mycket annat: SFI, utbildning, riktade arbetsmarknadsinsatser. Oavsett vad vi försöker göra så kommer vi inte så långt. Det blir allt mer tydligt att det måste vara de här höga lönerna som står i vägen, säger han.

Joakim Ruist har gjort en grov beräkning vad nettokostnaden för årets flyktingar kommer att bli under de kommande fyra åren, då deras påverkan på de offentliga finanserna är som mest belastande. Det handlar om ungefär 15 miljarder kronor per år, eller totalt 60 miljarder fram till 2020.

DN har sökt Karl-Petter Thorwaldsson för en kommentar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.