Löneavtalet för en halv miljon anställda i industrin är klart. Lönerna ökar med 3 procent från februari.
Men arbetsgivare och fack i industrin är rädda för att avtalet blir golv för andra fack.
De intensiva förhandlingarna om ett nytt avtal inom industrin har landade till slut. Det blir ett kort avtal på 14 månader som ger löneökningar på 3,0 procent. Det motsvarar en årlig löneökningstakt på 2,6 procent. I medlarnas slutbud som facken sade nej till var löneökningarna 2,4 procent i årstakt.
Förhandlingarna har varit intensiva under helgen och först vid femtiden på måndagsmorgonen var parterna överens. Och även om arbetsgivarna tycker det blev dyrt var ett avtal den bästa lösningen, anser Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe.
– I förhållande till den ekonomiska utvecklingen, en dyr uppgörelse. Det har varit en avtalsrörelse där vi varit förvånade över verklighetsbeskrivningen från facken, säger Weihe.
Mats Dillén, generaldirektör på Konjunkturinstitutet tycker att det är bra att avtalet är klart utan konflikter. Men han är tveksam till den höga nivån på lönehöjningarna. Samtidigt räknar både fack och arbetsgivare i industrin med att just det underskrivna avtalet ska bilda norm för alla andra fackförbund i avtalsrörelsen, alltså att de inte ska gå vidare och begära mer än vad industrin fick ut.
– Det måste alla inse, och det vore jättekul om även verkställande direktörer och företagsledningarna håller med om det, säger Metalls ordförande Stefan Löfven.
– Det här avtalet måste vara normerande, annars riskeras hela lönebildningsmekaniken. Våra medlemmar måste veta att det här inte är någon annans golv, säger Löfven.
Svenskt Näringslivs förhandlingschef Christer Ågren gör samma bedömning som industrifacken om att avtalet måste bli normen i alla andra förhandlingar.
– Det som ger mig kalla kårar är att nu nöjer sig inte tunga LO-förbund som Kommunal, Handels och Hotell- och Restaurang med 2,6 procent i årstakt utan kommer med krav ovanpå det och då hamnar vi totalt runt 3,6 procent och då blir det riktigt riktigt fel, som att köra i diket, säger Ågren.
LO:s styrelse råder industrifacken att skriva på avtalet. Samtidigt understryker LO att avtalet inte har någon inverkan på förhandlingarna inom ramen för LO:s samordning.