Hennes & Mauritz trotsar vårkylan och presenterar åter en kanonrapport. För aktieägarna väntar dessutom en ny jätteutdelning. Det är lite förvånande att inte de butiksanställda kräver att få ta del av vinsterna.
När ledningen för Hennes & Mauritz presenterar företagets resultat talas ofta om hur förbättringar i inköpsarbete och logistik ökat vinsten. Indirekt är detta förstås också ett erkännande att personalen på butiksgolvet gör ett bra jobb. För hur rätt i modet företaget än ligger och hur bra priserna än är, så avgörs klädinköpen i huvudsak i butikerna. Det är dessa anställda som möter kunderna.
Paradoxen är att butiksanställda tillhör de mest lågavlönade bland de kollektivanställda. Nu har de i flera år kunnat se hur aktieägarna i H&M fått mångmiljardbelopp i utdelningar liksom höjd aktiekurs, men några krav på att det ska synas även i det egna lönekuvertet har inte hörts.
Nu är handelsanställda generellt inte särskilt högljudda om man jämför med de anställda i industrin, men uppenbarligen har H & M en god relation till sina anställda och de i sin tur känner en trygghet (och kanske stolthet) i att arbeta i ett företag som växer med stark lönsamhet.
Grundaren Erling Persson är förmodligen en del av ursprunget till detta förtroende. Han fick ju så många som en tredjedel av dåtidens anställda att investera en månadslön för att köpa aktier vid börsnoteringen 1974. På 1970-talet var aktier verkligen ingen folksport.
Den enkla förklaringen är att H & M har en tillräckligt bra personalpolitik i förhållande till sina konkurrenter och att den har moderniserats i takt med att företaget vuxit internationellt. För den som vill går det också att göra karriär i företaget. Bara under detta andra kvartal ska 50 butikschefer rekryteras till nyöppnade butiker. Dessa chefer hämtas oftast bland försäljarna på golvet.
Eftersom bolaget växer snabbt kan därför en H&M-anställd vara mycket ung och ändå få ansvarsfulla uppgifter. Och akademiker, som nog hade det kärvt under Erling Perssons styre, är numera välkomna till bolaget,men har ingen gräddfil till chefsjobben.
I takt med att företaget växer ligger utmaningen för de personalansvarig i att fortsätta ha känselspröten ute för att fånga upp de nya talangerna. I dagens koncernledning finns flera som började sin karriär på butiksgolvet och de är förstås bärare av H&M-kulturen.
Men det var en sak att hitta talanger när kedjan hade butiker i främst Skandinavien. En som i dag är butiksbiträde i Slovenien, Kina eller Kanada ska i framtiden kunna bli landchef eller varför inte vd?