Förfalskningen avslöjas några månader senare när Carl Freer inte kan betala tillbaka lånet, som är på 31.000 kronor. Då uppdagas även att Freer lyckats lura banken, dåvarande SE-banken, på ytterligare 220.000 kronor. Dels har han löst in engelska checkar som saknat täckning, dels har han köpt varor på kredit trots att han är pank.
SE-bankens polisanmälan blir den första i en lång rad bedrägerianmälningar mot Carl Freer - en av männen bakom det numera kraschade brittiska spelbolaget Gizmondo Ltd. Men bankens anmälan är unik: Den är den enda som hittills lett till åtal och fällande dom. I övriga fall har utredningarna gått i stå.
Men då, 1988, fälls Carl Freer för grovt bedrägeri. Stockholms tingsrätt vill egentligen döma honom till fängelse. Men på grund av Freers låga ålder - han är bara 18 år - stannar rätten vid villkorlig dom.
I rätten hävdade Freer att han använt bankens pengar för att försöka bygga upp en klädfirma och att han "blivit helt besatt av tanken på sin blivande roll som företagsledare".
Klädaffärerna blev det aldrig någonting av. Men drömmen om ett eget företagsimperium lever vidare. Under de kommande åren dyker Carl Freers namn upp i ett femtontal olika aktiebolag inom vitt skilda branscher. Ett bolag ska handla med mobiltelefoner, ett annat med entreprenadmaskiner, ett tredje med livsmedel. Men bolagen blir inte långlivade, utan hamnar i rask takt på obestånd och begärs i konkurs.
I ungefär samma takt kommer drabbade leverantörer och andra till polisen för att anmäla Carl Freer. Anklagelserna gäller allt från att Freer ska ha köpt varor på kredit utan att betala och hyrt saker som aldrig lämnats tillbaka till att han gjort affärer i andras namn.
Ett av många misstänkta kreditbedrägerier ska ha skett i en charkuteributik i Eskilstuna.
- Freer hade tagit över firman och stod själv och sålde kött för glatta livet medan räkningarna samlades på hög. När det till slut blev problem hänvisade han till de personer som satt i styrelsen, men de var ju bara målvakter, säger en källa.
Trots ett dussintal polisanmälningar mellan 1994 och 1996 togs Carl Freer inte ens in på förhör. Den enkla förklaringen var att polisen inte lyckades hitta honom. Enligt folkbokföringen skulle Freer bo på en flott adress på Östermalm i Stockholm. Men när polisen knackade på var han borta. DN:s genomgång visar att polisen sällan lagt ner några större resurser på fallen.
- Vid ett tillfälle försökte man nog ta ett samlat grepp. Men eftersom det inte gick att få tag på karln ledde det ingen vart, berättar en polisman.
Nästa gång Carl Freers namn dök upp i en polisutredning var 1997 i spanska Marbella, där han öppnat bilfirma. Enligt polisen fanns det oklarheter kring de bilar han sålde och han greps för "olaga bilhandel". Men när Freer släpptes i avvaktan på åtal passade han på att fly. Till Nice på Franska rivieran, där han startade bolaget "Well Com Motors".
Här upprepades historien. Två lyxiga Mercor som Freer sålt till en bilhandlare i Dalarna visade sig vara stulna i Tyskland. Dalmasen åtalades för grovt häleri, men Freer hann slå igen butiken och fly ännu en gång. Nu till England.
Även nu fortsatte bilaffärerna. Men för säkerhets skull uppträdde Carl Freer under det falska namner "Eric Jonsson". Bluffen avslöjades dock när han greps för häleri på begäran av tysk polis. Han klarade sig med en hårsmån från att utlämnas till Tyskland. Men efter det blev det inga fler bilaffärer.
Flera personer som korsat Carl Freers väg vittnar om en smart och charmig person med fantastisk övertalningsförmåga.
- Han ger intryck av att vara en snäll och vänlig själ som vill väl. Men tyvärr går det nästan alltid snett, säger en källa.
En person som gått på en riktig mina är en advokat i Västsverige. Under 2001 lade han ner stort arbete på att bilda en stiftelse på uppdrag av Freer alias Eric Jonsson. Stiftelsen skulle heta "Earth Matters Foundation" och ha som syfte att bevara hotade djur- och växtarter. Kapitalet skulle, enligt Freer, uppgå till 201 miljoner kronor och finnas i en schweizisk bank.
- Allt såg mycket trovärdigt ut och vi hade flera möten i England. Men det blev alltid strul när det kom till mitt arvode, säger advokaten.
Efter ett tag avbröt Carl Freer oväntat samarbetet med hänvisning till att hans pappa skulle ha insjuknat och dött. Advokaten fick inte ett öre och stiftelsen kom aldrig att registreras. Däremot användeFreer i andra affärssammanhang de handlingar som advokaten upprättat för att ge sken av att vara förmögen.
Enda gången som Carl Freer, såvitt känt, jobbat för någon annan var då han anställdes som restaurangchef för nattklubben The Copy vid Stureplan i början av 1990-talet. Redan efter några månader fick Freer dock sparken. Skälet: han hade gått till Östermalmshallen och köpt ostron för dyra pengar. Men när det inte fanns någon efterfrågan från gästerna satte Freer själv i sig de exklusiva skaldjuren.
- Det blev spiken i kistan för hans del. Det gick inte att ha den standarden på personalmaten, berättar en person med god insyn i The Copy.