Ekonomi

Friherrinnans testamente skulle göra honom till mångmiljonär – kan ha städats bort

Friherrinnans testamente skulle göra en 52-årig man på Östermalm till mångmiljonär. Men det kan ha städats bort av Arvsfondens representanter. Nu har ärendet hamnat på regeringens bord. På spel står uppskattningsvis minst 100 miljoner kronor.

Den 87-åriga kvinnan hade inga barn eller andra arvingar. Om hon inte skrivit ett testamente skulle hennes förmögenhet tillfalla Allmänna arvsfonden.

Två veckor efter 87-åringens död utsåg Arvsfonden advokaten Gudrun Ståhl Rhodin till god man. Som företrädare för myndigheten skickades hon till hyreshuset på Östermalm. Hennes uppdrag var att leta efter värdehandlingar – däribland ett eventuellt testamente – och utreda vilka tillgångar och skulder som fanns i dödsboet.

Friherrinnan ägde fastigheten hon bodde i. Hon var god för en bra bit över 100 miljoner kronor.

Trots sina rikedomar levde hon enkelt. Grannar och vänner berättar att hon oftast gick i gamla kläder och sällan unnade sig ens ett restaurangbesök.

De tre lägenheterna som friherrinnan disponerade i sitt hus var belamrade med papper, möbler och allehanda bråte. Högarna var på sina håll flera decimeter höga.

”Det gick knappt att ta sig fram på grund av all papperslump på golven. […] Jag har aldrig tidigare under mitt yrkesliv varit med om en sådan oreda, i vart fall inte i den omfattningen”, konstaterade Arvsfondens utsända, Gudrun Ståhl Rhodin.

Hon anlitade en städfirma.

Skräp skulle slängas, medan vad som såg ut att vara viktiga dokument skulle läggas i flyttlådor. Innehållet skulle sedan gås igenom mer noggrant.

Gudrun Ståhl Rhodin och en kollega till henne skred tillsammans med städpersonalen till verket.

Att ett testamente faktiskt upprättats framkom en tid efter 87-åringens död. Två personer uppgav att de bevittnat testamentet sju år tidigare, 2003. Friherrinnans sista vilja var att styvsonen skulle ärva henne, enligt dem.

Arvsfondens utsända och städarna fick veta att 87-åringen förvarade sina viktiga dokument i en mapp vars utseende beskrevs för dem. Om testamentet fanns någonstans så var det i denna mapp. Alla inblandade fick order om att lägga papper som kunde vara viktiga åt sidan. Dokumenten skulle gås igenom senare.

När storstädning senare var klar hade mer än 40 ton sopor forslats bort. Varken mappen eller testamentet hade då återfunnits.

– Tömningen gick med en våldsam hastighet, säger styvsonen till DN.

Han tror att viktiga dokument lades åt sidan helt enligt instruktionerna, men att luntorna sedan slängdes av misstag tillsammans med de kartonger som fyllts med skräp.

Bland annat återfanns inte ett stort antal av kvinnans kalendrar. De ska ha funnits på plats bara någon dag innan dödsfallet och innehållit anteckningar om hennes ekonomiska förehavanden. Även en samling Strindbergbrev var försvunna.

Arvsfondens gode man, Gudrun Ståhl Rhodin, bestrider påståendet om att städningen utfördes slarvigt och i all hast. Hon vill inte låta sig intervjuas av DN utan hänvisar till de skriftliga inlagor hon lämnat till Kammarkollegiet. Ståhl Rhodin hävdar att hon ”genom åren upparbetat en blick för vad som är viktigt att behålla under en boutredning och vad som kan kastas” – för någon med ett otränat öga skulle samma arbete ”ta mångdubbelt i tid i anspråk”. Även städfirmans personal, skriver hon, känner väl till vilka handlingar som är viktiga i en boutredning. De inblandade i tömningen hade ”ett effektivt sätt att arbeta”.

En av städarna beskrev tömningen på ett annat sätt när han intervjuades av styvsonens advokat: det handlade om att ”skyffla allt papper i flyttlådor”. Utrustad med en skyffel var det bara att ”skyffla, skyffla, skyffla”.

Kammarkollegiet – den myndighet som bevakar Arvsfondens rätt till arv – gav länsstyrelsen i uppdrag att utreda ärendet. Fanns det, utan ett skriftligt testamente, stöd för uppgifterna att 87-åringen avsåg att styvsonen skulle ärva henne?

Svaret blev ja, enligt länsstyrelsen; de två personer som sade sig ha bevittnat ett testamente bedömdes som trovärdiga. Deras berättelse fick också stöd av andra personer runt friherrinnan. Det stod också klart att kvinnan och styvsonen stod varandra mycket nära; de ”såg varandra i vart fall på många sätt som förälder och barn”.

Men länsstyrelsen höll i utredningen öppet för att friherrinnan kan ha ändrat sig efter att testamentet upprättades. ”Hon kan själv ha gjort sig av med det av någon anledning”.

Slutsatsen: Styvsonen bör ha rätt till ”en skälig del” av arvet, men inte hela.

Trots länsstyrelsens bifall ansåg Kammarkollegiet i sitt yttrande att styvsonen inte skulle få del av arvet.

– Vi gjorde en annan bedömning, säger Ann-Katrin Törnqvist, chef för myndighetens rättsavdelning.

Finns det någonting som tyder på att kvinnan skulle ha ändrat sig i frågan om att låta styvsonen ärva henne?

– Vi har i vårt yttrande motiverat oss väldigt väl i hur vi ser på saken. Jag hänvisar till det, säger hon.

Kammarkollegiet konstaterar att 52-åringen varit ”som en son” till kvinnan. Myndigheten uppger också att kvinnan vid ett släktmöte uttalat att styvsonen är hennes arvinge. Den nämner också att ett testamente bevittnats.

I den andra vågskålen lägger myndigheten det faktum att det förflutit lång tid sedan testamentet upprättades, yttrandet fälldes (sju respektive nio år) och kvinnans död. ”Även om det inte framkommit att deras relation hade försämrats kan det inte uteslutas att testamentet återkallats”, skriver myndigheten.

Men Kammarkollegiet har inte sista ordet i ärenden som rör arv på mer än två miljoner, det har regeringen.

Styvsonen juridiska ombud, advokat Thorulf Arwidson:

– Det mesta talar för att testamentet städats bort, säger han.

Han påpekar att kvinnans mapp med värdehandlingar inte hittats och att det troligen var där som testamentet låg.

Att även kvinnans kalendrar och en samling Strindbergbrev var borta talar sitt tydliga språk, enligt Arwidson.

– Det tyder på att man av misstag har kört värdefulla handlingar till soptippen.

I den utredning han gjort för styvsonens räkning hävdar flera släktingar och vänner till friherrinnan att det inte fanns några skäl till att hon skulle ha ändrat sig när det gäller arvet.

Den jurist som var chef för arvsfondsenheten vid Kammarkollegiet när storstädningen av lägenheterna ägde rum – och som var ytterst ansvarig för boutredningen – har hörts i advokatens utredning. Hon anser att tömningen ”inte utförts på ett professionellt sätt”. Hon anser ”vid en samlad bedömning” att 87-åringens yttersta vilja var att styvsonen ärvde henne.

– Det hela känns rättsosäkert och godtyckligt, säger styvsonen.

Om kvinnans förmögenhet på runt 100 miljoner stannar hos Arvsfonden kommer den att utgöra ungefär 20 procent av årets intäkter.

Regeringen väntas fatta beslut i ärendet i höst.

Miljarder till Allmänna arvsfonden

Varje år avlider i genomsnitt 1 800 personer utan att efterlämna maka, make eller närmare släktingar än kusiner. Allmänna arvsfonden är då deras arvtagare.

1 200 av de avlidna har skrivit ett testamente som utesluter arvsfonden från arv. I övriga 600 fall går pengarna till fonden.

År Inlevererade medel

2000 239 036 195

2001 209 115 787

2002 248 755 944

§2003 283 800 200

2004 334 403 573

2005 349 197 253

2006 363 773 840

2007 332 630 000

2008 350 115 000

2009 476 189 000

2010 583 328 000

2011 512 625 000

2012 380 153 000

2013 574 931 000

Källa: Kammarkollegiet/Arvsfonden.