Att påstå att moral är förklaringen till att sjukskrivningstalen är olika i olika delar av landet är förstås en känslig sak. Men etnologen Jonas Frykman från Lund ger sig frejdigt ut på minerad mark.
Norr om Dalälven har omoralen alltid frodats, kan man något hårddraget tolka hans slutsats.
Vid ett seminarium som Försäkringskassan höll på tisdagen utvecklade han sina tankar.
Om man jämför en Sverigekarta med sjukfrånvaron inlagd med en där man ser antalet utomäktenskapligt födda barn i slutet av 1800-talet kan man se en tydlig likhet. Där man höll på sig på 1800-talet är man mindre sjuk i dag. Slutsats: moraliska mönster sitter i.
Jonas Frykman för ett resonemang kring den offentliga personen. I södra Sverige är det av tradition individens insats för samhället som ger status. Man jobbar på och man är med i föreningslivet. Det man uträttar är det som värderas och om omgivningen misstänker oegentligheter tappar man anseende. Jonas Frykman berättar om en ordförande i en småländsk bandyklubb som fick lämna sin post eftersom han var långtidssjukskriven.
I norra Sverige har den offentliga - och sociala - kontrollen historiskt sett varit svagare. Man är den man är och har sitt värde även om man inte bidrar lika mycket till samhället.
Vad drar man för slutsats av detta? Tja, det får var och en göra själv. Men Jonas Frykman menar i alla fall att inställningen till bidrag och att bidra kan ha djupare rötter än vi tror.