– Min stora dröm är att kunna göra detta på industriell nivå, säger han.

Idén till ReFurn grundar sig i ett starkt miljöengagemang hos Mattias Thambert, i kombination med hans kunskaper i möbelrenovering. Men för att göra verklighet av sin vision att återanvända kasserade möbler i kommersiellt syfte krävdes tillstånd av Stockholms stad.

– Först var det kalla handen, men jag gav mig inte utan skrev till politikerna och plötsligt kom det en öppning som sa att vi fick göra ett försök på Bromma återvinningscentral i några veckor. Vi visade att det gick och skrev ett avtal, berättar han.

Avtalet ger ReFurn rätt att samla in och ta hand om möbler som annars skulle ha slängts eller eldats upp. I dag finns de i Bromma varje helg dit privatpersoner kan komma för att deponera sina kasserade sängar, stolar, bord och annat, vilket brukar bli 2–3 containrar per gång. Möblerna renoveras sedan upp och säljs antingen via internet eller i någon av företagets butiker.

Hittills har man gett nytt liv till drygt 6 000 möbler. Den rådande second-handtrenden har gett extra skjuts åt ruljangsen, folk vill inreda med gamla och unika möbler. Mest populärt just nu är pinnstolar och sekretärer. Köparna kommer från alla samhällsklasser och är i alla åldrar.

– Vi tar emot det mesta som går att återanvända med någorlunda enkla medel. Det finns en ny ägare till varje sak, säger Mattias Thambert.

Prismässigt har de devisen: hellre sälja mycket än att sälja dyrt. En bokhylla i fint skick kan kosta 200 kronor och en soffa mellan 500 och 1 500 kronor. Dessutom erbjuder man hemkörning.

– Vi kör vår gamla Volvo med släp, men vi skulle vilja ha en elbil, säger Mattias Thambert.

ReFurn insats på sopberget är dock liten. De skulle kunna rädda mycket mer till återanvändning, vilket är mer miljövänligt än att bara återvinna, om de hade större kapacitet. Därför planerar man att sprida affärsidén i form av franschising.

I Mattias Thamberts vision finns en storskalig industri för möblers kretslopp där han också vill skapa fler arbetstillfällen för de som står utanför arbetsmarknaden.

– Det finns förutsättningar för att skapa jobb i industriell skala. Vi behöver stora lokaler och massor av folk för att kunna rädda gamla möbler.

Men än så länge drivs företaget av Mattias Thambert och hans fru tillsammans med två delägare. Omsättningen är ungefär en miljon kronor per år.

– Precis som för alla företag är det några hundår i starten och där är vi nu. Jag gör det här i princip gratis och jobbar utan lön. Målsättningen är att effektivisera hela processen och få riktig lönsamhet i det hela men det görs inte utan hårt arbete under lång tid, säger han.

Med en sådan passion för gamla återanvända möbler undrar man förstås vad familjen har hemma?

– Vi har inget nytt, det är bara återanvända möbler, säger han och skrattar.