Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Global utveckling

Arbetet för en jämställd värld

Sverige har fått internationell uppmärksamhet för sin feministiska utrikespolitik. Ljuset hamnar oftast på utrikesministern eller statsministern vid internationella toppmöten, men i bakgrunden arbetar jämställdhetsminister Åsa Regnér dagligen med frågorna både på hemmaplan och internationellt.

Idag deltar hon i ett seminarium i Almedalen om arvet efter Palme och framtidens jämställdhetspolitik. DN Globala utveckling har följt Åsa Regnér på en resa till Jordanien för möte med kvinnliga parlamentariker från hela världen och besök i flyktingläger.

Programmet är försenat. Frågan är om jämställdhetsminister Åsa Regnér kommer att hinna hålla sitt tal innan hon måste lämna konferensen. Hennes stab överlägger med Sveriges ambassadör. Mötet med Jordaniens socialminister ligger fast. Det är en kort bilresa från parlamentet till socialdepartementet, men det är svårt att veta hur trafiken i Amman ser ut just nu.

När kafferasten är slut strömmar kvinnor från hela världen in från parlamentets innergård. De representerar parlament i 90 länder och är alla folkvalda parlamentariker.

Åsa Regnér har på grund av sitt pressade schema fått talartid först av alla i sin panel. Temat är flykt, migration och integration och kvinnliga ledares policysvar på flyktingkrisen. Förutom Sveriges jämställdhetsminister sitter bland andra Kanadas demokratiminister, Europaparlamentets vice talman, Slovakiens tidigare premiärminister i panelen.

När sedan Maltas president, Marie Louise Coleiro Preca börjar tala och talar som om det fanns all tid i världen börjar både Åsa Regnérs stab och ambassadören skruva på sig på läktarna ovanför plenisalen. ”Ska hon aldrig sluta?” De tittar på klockan och fingrar på mobilerna.

Besöket i Jordanien har planerats in i detalj. Det handlar om två dygn med tid för att delta på det Globala forumet för kvinnor i parlaments globala konferens 2016, ett besök i flyktinglägret Zaatari, i norra Jordanien och ett möte med Jordaniens socialminister. Därutöver en middag med ett par mer informella möten med representanter för FN-organisationer och jordanska civilsamhällesorganisationer på svenska ambassaden.

Jag har aldrig upplevt att jämställdhet är något som kan skjutas upp till efter freden.

Till slut är det Åsa Regnérs tur. Talet är skrivet och klart att läggas ut på regeringens hemsida, men det är inte ordagrant det talet som jämställdhetsministern håller. Hon har tagit intryck av mötena på den svenska ambassaden och besöket i Zaatari. Talet är tänkt att avslutas med vikten av att stärka kvinnors rättigheter i tider av oro och kris.

– Jag har aldrig upplevt att jämställdhet är något som kan skjutas upp till efter freden, stabiliteten, parlamentsvalet och att människor har arbeten, utan det är något som man måste jobba med från början, inkluderat i de andra processerna, lägger Åsa Regnér till.

Plenisalen fylls av applåder.

Foto: Jenny Leyman

Bakom konferensen för kvinnliga parlamentariker står organisationen Women in Parliaments Global Forum (WIP), som skapades av den liberala tyska Europaparlamentarikern Silvana Koch. Hittills har konferensen hållits i Belgien, Rwanda, Etiopien, Mexiko och i år i Jordanien.

I vimlet utanför plenisalen i det jordanska parlamentet syns då och då Alexandra Rosén, svensk statsvetare och tidigare pr-konsult i Bryssel. Hon är sedan två år tillbaka kanslichef för WIP.

Alexandra Rosén beskriver WIP:s arbete utifrån tre pelare. Silvana Koch skapade organisationen för att ge kvinnliga parlamentariker en plattform för att utbyta erfarenheter. Detta i kontrast till de många redan existerande nätverken för manliga parlamentariker.

WIP bedriver även påverkansarbete för att öka förståelse för varför det är viktigt med kvinnligt ledarskap. Organisationen genomför också studier om och för kvinnliga politiker.

Att årets konferens hålls i Jordanien beror enligt Alexandra Rosén på att WIP försöker hålla en viss geografisk spridning. Hon nämner också att organisationen försöker närvara både i länder som kan visa på framgångsrikt genusarbete och i länder där det finns utrymme för förbättringar.

Andelen kvinnliga parlamentariker i Jordanien är bland den lägsta i Mellanöstern och Nordafrika. Den kvinnliga representationen i Iran, Libanon, Kuwait, Oman, Qatar och Jemen är sämre. I snitt är 12 procent av parlamentarikerna i Jordanien kvinnor. Det kan jämföras med i genomsnitt 18 procent för hela regionen Mellanöstern och Nordafrika, och 23 procent i hela världen.

Likaså ligger Jordanien efter i fråga om kvinnors möjlighet att arbeta. Enligt Världsbanken har 22 procent av landets kvinnor ett formellt arbete, vilket är under genomsnittet på 25 procent för regionen Mellanöstern och Nordafrika, vilket i sin tur är lägre än i någon annan region i världen.

– Det är av stor betydelse att Sveriges jämställdhetsminister deltar på konferensen. Den feministiska svenska utrikespolitiken sänder en viktig signal. Genus är inte något som är separat när man talar om politik, utan det är något som måste genomgå alla ämnen hela tiden. Jag kan också säga att bland våra medlemmar dyker Sverige ofta upp som en förebild, säger Alexandra Rosén.

Foto: Jenny Leyman

Efter sitt tal hinner inte Åsa Regnér stanna kvar för att lyssna på de andra paneldeltagarna eller delta i diskussionen kring hur kvinnliga ledare kan delta i lösningar på den pågående flyktingkrisen. Bilarna som ska ta henne och staben till Jordaniens socialminister Reem Abu Hassan har redan kört upp nedanför trapporna till parlamentet.

Samtidigt som det svenska statsrådet skyndar ut ur plenisalen kommer även en av Jordaniens mest framträdande kvinnliga parlamentariker ut. Rula Al-Farra Al-Hroob konstaterar att Jordanien har en del att lära om kvinnors rättigheter.

– Vi ligger tyvärr fortfarande långt bakom andra länder, även om det inte är fel på kvaliteten i det jordanska kvinnliga ledarskapet, varken i parlamentet, rättsystemet eller inom den privata sektorn. Problemet är att kvantiteten inte håller samma nivå. Vi får lära från resten av världen och måste fundera på vad som krävs för att Jordanien ska nå samma nivå som andra arabiska länder som kommit längre än oss. De har de senaste tio åren hoppat långt fram medan vi har gått långsamt framåt och även lite bakåt, säger Rula Al-Farra Al-Hroob.

Parlamentarikern, som också är ordförande i det nybildade nätverket för arabiska kvinnor för jämställdhet, gör ett medskick till Jordaniens socialminister. Rula Al-Farra Al-Hroob tycker inte att Jordaniens regering gör tillräckligt för att medverka till en lösning på Syrienkonflikten.

– Om jag var er jämställdhetsminister skulle jag ta upp den syriska frågan. Den är mycket levande för oss. Vi kan inte låta det som sker nu fortsätta. Vi agerade inte när konflikten började och titta var vi är nu. Det här är den största humanitära tragedi som mänskligheten sett på hundra år och det kommer påverka oss under lång tid framöver. Det förändrar politiken i regionen, stabiliteten och världsfreden, säger Rula Al-Farra Al-Hroob.

Hon tar även upp att konflikten dramatiskt försämrat kvinnors och flickors rättigheter i inte bara Syrien, utan även i regionen. Det är också dessa frågor som Åsa Regnér tar upp med sin jordanska kollega, som inte vill tala med utländsk media.

Mötet på det sandfärgade ministeriet i centrala Amman går fort. Bakom stängda dörrar talar de två ministrarna med varandra i ungefär 20 minuter. I farten på väg till hissen lämnas en svensk kristallvas över från Åsa Regnér till Reem Abu Hassan, som i sin tur skänker bort en svart sjal.

På parkeringsplatsen utanför ministeriet andas Sveriges jämställdhetsminister ut. Med det malande trafikbruset i bakgrunden undrar hon om någon annan också är hungrig. Det har inte hunnits med någon lunch. Medan telefonsamtal rings och sms skickas vänder hon ansiktet mot solen och njuter av en paus i friska luften.

Foto: Björn Hellström

 

I ett av FN:s åtta millenniemål, som kom till 2000 för att bekämpa fattigdom i världens fattiga länder fram till 2015, stod att andelen kvinnor i världens parlament ska öka. Det var inte ett mål i sig, utan ingick som en indikator i mål nummer tre, som handlade om att uppnå jämställdhet och ge kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.

Millenniemål tre var ett av få som faktiskt uppnåddes, sett till indikatorerna som utgick från könsskillnader i grundskolan, andelen kvinnor i arbete utanför jordbrukssektorn och andelen kvinnor i parlamentet. I det sista fallet fördubblades andelen under perioden 1995-2015, men det är långt kvar tills världens parlament består av lika många, eller fler, kvinnliga politiker än manliga.

– Erfarenheter från millenniemålen visar att jämställdhet måste genomsyra allt utvecklingsarbete, vilket det också gör i de nya utvecklingsmålen. Millenniemålen var tydligt mätbara, men vi ser också att regeringarna investerade för lite. Ta till exempel målet om flickors skolgång, som var ett framgångsrikt mål, men vi vet också att kvaliteten på flickors utbildning är sämre än pojkarnas och att de slutar skolan tidigare. Man satsar mindre ekonomiskt på flickors utbildning, säger Åsa Regnér.

Foto: Jenny Leyman

Det är svårt att få någon längre pratstund med jämställdhetsministern annat än 12.000 meter över havet, till bakgrundsljudet av motorerna på regeringsplanet av modell Tp 102 Gulfstream IV. I övrigt är schemat minutiöst planerat. Någonstans över Centraleuropa förklarar Åsa Regnér att det i arbetet med FN:s nya utvecklingsmål, Agenda 2030, gäller att ta lärdom av millenniemålen och ställa krav på det som inte uppfylldes.

Om förra året visade att världens länder faktiskt kan komma överens om svåra gemensamma mål och agendor, som kampen mot klimatförändringar och för en hållbar global utveckling, står det i år klart att det blir desto svårare att genomföra dem. Åsa Regnér har tidigare konstaterat att långt ifrån alla världens länder kommer att leva upp till vad de lovat och företrädare för organisationen Kvinna till Kvinna har beskrivit frågan om hur FN:s utvecklingsmål kan tolkas som ett skyttegravskrig.

Utmaningarna med jämställdhetsarbetet inom Agenda 2030 diskuteras även under WIP:s konferens i Amman.

– Det som skiljer Agenda 2030 från andra sådana här arbeten är att alla länder ska leva upp till målen, inte bara de fattiga länderna, utan alla. Jag tror att vi, vid den sortens utbyte som vi nu har i Jordanien, frågar varandra hur man ska arbeta, hur man riggar det arbetet och vad man tänker göra i respektive land. Det är upp till varje regering att fatta beslut, men vi kan diskutera det vid sådana här tillfällen, både vid konferensen och i bilaterala möten. Det i sig tror jag ger resultat, säger Åsa Regnér.

I arbetet med FN:s utvecklingsagenda håller Sveriges regering en hög profil i frågor som rör jämställdhet och barns rättigheter. Förra året tog utrikesminister Margot Wallström initiativ till ett nätverk av kvinnliga medlare för att bidra till en mer jämlik könsfördelning bland medlare i världens många fredsprocesser.

Under resan till Jordanien nämner Åsa Regnér att hon själv kommer ingå i ett globalt partnerskapsarbete inom Agenda 2030 för att motverka våld mot barn. När arbetet sätter igång nu i sommar ska hon sitta med i styrgruppen.

Sverige sitter också med i en högnivåpanel med fokus på att humanitära hjälpinsatser i framtiden ska ta större hänsyn till kvinnors och flickors rättigheter, och även inkludera planer för att motverka våld mot kvinnor och flickor. Något Åsa Regnér också lyfter i sitt tal på WIP-konferensen i Jordanien.

Foto: Jenny Leyman

Hon är volontären och aktivisten som blev tjänsteman och politiker. När hon nu ansvarar för jämställdhetsarbetet inte bara i Sverige, utan också för Sveriges jämställdhetsarbete globalt väger erfarenheterna från åren med aymarakvinnorna i La Paz förorter och som chef för både RFSU och FN:s kvinnoorgan UN Women tungt. Kvinnors och flickors rättigheter är inget som kan komma i andra hand, menar hon.

När Åsa Regnér var 26 år reste hon till Sydamerika med ett arv från sin farfar på fickan. Hon hade redan förälskat sig i kontinenten under en tidigare resa. Nu landade hon i Bolivias huvudstad La Paz. I en förort till staden kom hon i kontakt med fattiga kvinnor från ursprungsfolksgruppen aymara.

Det blev till slut två år som frivilligarbetare med aymarakvinnorna i La Paz, mot slutet som en del av biståndsorganisationen Svalornas volontärverksamhet. Det är en erfarenhet som har präglat henne genom åren.

– Jag förstod ganska snabbt hur viktigt det är att kvinnor kan försörja sig på samma villkor som män. Det tycker jag är en grundbult i det här arbetet. Kan man inte försörja sig själv kan man inte fatta självständiga beslut, säger Åsa Regnér.

Man får inte glömma männens roll i det här arbetet. För det hänger ihop.

Efter studier i språk och konstvetenskap hamnade hon på fackförbundet TCO och sedan som tjänsteman på Arbetsmarknadsdepartementet. För Göran Perssons regering jobbade Åsa Regnér med EU-samordning och var även planeringschef åt dåvarande jämställdhetsminister Jens Orback.

– Sen blev jag chef för RFSU med frågor om kvinnors rätt att själva bestämma över sin kropp, barnafödande och familjebildning för såväl kvinnor som män. Man får inte glömma männens roll i det här arbetet. För det hänger ihop. I Sverige och i hela världen. Det ser vi nu i Jordanien också.

När jobbet som landchef i Bolivia för FN:s minsta organ, kvinnoorganisationen UN Women, blev ledigt återvände Åsa Regnér till Sydamerika och de snöklädda bergstopparna i Anderna. Hon fick då också möjlighet att jobba med en av sina stora förebilder, Michelle Bachelet, Chiles nuvarande president som då var chef för UN Women globalt.

På UN Women lärde sig Åsa Regnér hur FN fungerar och inte fungerar. Hon vidhåller att det är en viktig organisation, men understryker att de olika organen måste dra åt samma håll och inte borde konkurrera om medel, utan samarbeta när det gäller att upprätthålla allas lika rättigheter.

Foto: Jenny Leyman

Det är när vinden blåser upp ökensanden mellan flyktingarnas provisoriska bostäder i Zaatari som jämställdhetsministern åter blir varse att de olika FN-organen inte alltid har lätt för att samarbeta med varandra. När hon under två timmar träffar representanter för FN:s flyktingorgan UNHCR, barnfonden Unicef, livsmedelsprogrammet WFP och även de tidigare kollegorna på UN Women får Åsa Regnér det underlag som gör att hon senare ändrar i sitt tal inför de kvinnliga parlamentarikerna på konferensen i Amman.

FN-organen i Zaatari levererar var och en för sig. Unicef distribuerar vatten och visar i flyktinglägret upp ett av flera center som i det närmaste kan jämföras med ett svenskt lekis och fritidsverksamhet, även med utrymme att ge extraundervisning till barn som hoppat av skolan och att genomföra möten med föräldrar för att tala om föräldraskap. I ett läger med 80.000 invånare varav fler än hälften är under 18 år är behovet stort.

UNHCR talar om hur de strukturerat upp och organiserat lägret efter de första årens kaos och säkerhetsproblem. WFP berättar om samarbete med Mastercard som förser flyktingarna med bankkort som utvalda butiker och försäljningsställen tar emot. Istället för att dela ut mat fyller WFP korten med pengar som också kan drygas ut av lön mot formella arbeten i lägret.

När det gäller jämställhetsarbetet finns det däremot en del att arbeta med, menar Åsa Regnér efter besöket.

– Vissa delar av FN har kommit längre med jämställdhet än andra. I lägret arbetar man aktivt mot våld mot kvinnor och har en insikt i den frågan. Jag tycker också att det finns en insikt om problemet med barnäktenskap som ett sätt att lösa kortsiktiga problem, men att FN är mycket medvetet om hur utsatta flickorna är. Samtidigt mötte jag en diskussion där man verkade utgå ifrån att vi först ska skapa svar på nöden, bidra till fred, skapa arbete åt männen och först därefter jobba med jämställdhet. Och det tror jag helt enkelt inte på. Man måste ha med jämställdhetstänkandet från början.

Jag tror att hela FN-familjen skulle behöva leverera mer som en helhet och jobba med jämställdhetsfrågorna hela tiden.

Det är det här resonemanget som hon spontant lägger till i sitt tal. Vad hon däremot inte säger är att hon tror att FN skulle kunna göra mycket mer vad gäller jämställdhet, att UN Women är underfinansierade och har varit så sedan organet skapades för bara sex år sedan.

– Jag tror att de gör vad de kan i Zaatari, men FN:s befolkningsfond UNFPA, Unicef och utvecklingsorganet UNDP finns också i lägret. Många kvinnor kämpar för att kunna försörja sig själva, vilket ligger helt i linje med UNDP:s arbete, så jag tror att hela FN-familjen skulle behöva leverera mer som en helhet och jobba med jämställdhetsfrågorna hela tiden. Inte bara när det finns pengar för just det.

För Åsa Regnér finns nyckeln till att förbättra situationen för de många människor som tvingats på flykt på grund av Syrienkonflikten just i kvinnors villkor, möjligheter och öden. Det tycks även gälla det globala utvecklingsarbetet generellt.

– Kvinnor och flickor måste stå i centrum, säger hon kort före avfärd från Amman.

Snart är besöket över och regeringsplanet åter uppe på marschhöjd, långt ovanför lätta moln och ett blått Medelhav där flyktingar kämpar för sina liv på rangliga båtar mot ett Europa som inte vill ta emot dem. Åsa Regnér hoppas på att fler länder än Sverige och Tyskland ska ta sitt ansvar för dessa människor, inte minst för kvinnornas och barnens skull.

Foto i text: Jenny Leyman

Om. DN Global utveckling
  • Denna artikel publiceras på DN Global utveckling, en temasajt om FN:s nya globala utvecklingsmål som syftar till att skapa en hållbar utveckling på jorden.
  • Fler artiklar från DN Global utveckling hittar du på här.
  • Du kan också läsa mer om satsningen här.
  • Redaktionen för DN Global utveckling nås på globalutveckling@dn.se om du vill skicka nyhetstips eller inbjudningar till seminarier.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.