Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Global utveckling

Debatt: Efter ebolan – det räcker inte att människor bara överlever

En kvinna får sin temperatur mätt i Sierra Leone i början av januari i år. Arkivbild.
En kvinna får sin temperatur mätt i Sierra Leone i början av januari i år. Arkivbild. Foto: Aurelie Marrier d'Unienville/AP

I dag är det ett år sedan Världshälsoorganisationen WHO förklarade ebolautbrottet i Sierra Leone över. Erfarenheterna därifrån visar att det inte räcker att bara tänka bistånd längre, för att det globala samarbetet för hälsa ska fungera effektivt och ge resultat.

Det är dags att bidra till att människor inte bara överlever utan också kan leva hälsosamma och friska liv. Företrädare för WHO och tankesmedjan Global Utmaning föreslår fem punkter som Sverige bör prioritera för att ta ledningen i det hållbara hälsoarbetet globalt.

Den akuta spridningen av ebolaviruset utgjorde inte bara en humanitär och nationell hälsosystemskris i Sierra Leone, utan mer djuprotade problem som fattigdom, social misär och undermålig infrastruktur fördjupades.

Den flerdimensionella krisen krävde oerhörda globala resurser och ställde det globala systemet inför en exceptionell utmaning. Epidemin slog till stora delar ut det nationella vårdsystemet. Människor sökte sig inte till kliniker av rädsla att bli smittade av ebola, vilket slog hårt mot den redan höga mödra- och barnadödligheten.

Ebola blev den andra globala hälsofrågan som togs upp på dagordningen i FN:s säkerhetsråd efter hiv och aids. Efter det har även antibiotikaresistens diskuterats, vilket visar att hälsa är en viktig dimension av det globala säkerhetspolitiska arbetet.

De internationella biståndsinsatserna spelade en avgörande roll i att avsluta ebolautbrottet i Västafrika.  Samtidigt räcker det inte att bara tänkta bistånd längre för att det globala samarbetet för hälsa ska fungera effektivt och ge resultat.

Bistånd är av stor fortsatt betydelse i de fattigaste länderna och i akuta humanitära situationer. Detta särskilt när vi ser att de akuta behoven av sjukvård och humanitär hjälp fortsätter att öka till följd av ökade konflikter globalt de senaste åren. Världens fattigaste och mest resurssvaga länderna minskar i antal, men samtidigt ökar klyftan mellan dessa länder och länder som nu kvalar in som medelinkomstländer.

När Agenda 2030 antogs för drygt ett år sedan blev särskilt målskiftet mot global utveckling och hållbarhet tydligt. Milleniemålen (MDGs) för hälsa med fokus på överlevnad och sjukdomar har ersatts av ett globalt utvecklings- och hälsomål (SDG 3) med fokus på att människor kan leva långa, friska och hälsosamma liv.

God hälsa och välmående är dels ett eget mål men också nära kopplat till de övriga utvecklingsmålen. I och med att fokus förflyttas från överlevnad och sjukdomsbörda till hälsosamma liv och friska levnadsår är arbetet för bättre mat, miljö, energi, utbildning, jämställdhet och infrastruktur lika viktigt som vad hälso- och sjukvården kan bidra med.

Vi ser tydligt att icke-smittsamma sjukdomar som cancer, diabetes, och psykisk ohälsa, samt sexuella och reproduktiva rättigheter tar större plats i Agenda 2030 och kommer därmed dominera den globala hälsoagendan framöver. Dessa frågor och utmaningar är relevanta och viktiga för alla världens länder. Den stora utmaningen kring icke-smittsamma sjukdomar i låg- och lägre medelinkomstländer är att en allt yngre befolkning drabbas, vilket bidrar till en dubbel sjukdomsbörda.

I Sierra Leone, som är ett av världen fattigaste länder, med en medellivslängd på 50 år, spelar biståndet en väsentlig roll. Det senaste året har bland andra WHO arbetat för att återuppbygga ett fungerande hälsosystem, ett hälsosystem som kan upptäcka fall av smittsamma sjukdomar och snabbt sätta in insatser för att förhindra att större utbrott blir resultatet. Sierra Leone är idag, ett år efter ebolautbrottets slut, en tryggare plats för människorna som bor där och för världen.

Informationssystemet som användes för att rapportera om ebolafall används nu för att rapportera om mödradödsfall. Alla dödsfall utreds och ett omfattande program för att förstärka förlossningsvården håller nu på att genomföras.

Med det sagt får vi inte glömma den oavslutade Millenniemålsagendan och utmaningarna kring en fortsatt hög mödra- och barnadödlighet i många låginkomstländer. Bistånd kommer framför allt här att utgöra en fortsatt viktig del framöver. Sierra Leone har världens högsta mödradödlighet och ligger på en bekymmersam fjärde plats från botten när det gäller barnadödligheten. Under de 18 månaderna som ebolautbrottet varade dog cirka 4.000 människor. Varje år dör nära 30.000 gravida kvinnor och barn under fem år i onödan.

Lärdomar från ebolaarbetet används nu för att kraftfullt minska antalet kvinnor och barn som dör. Informationssystemet som användes för att rapportera om ebolafall används nu för att rapportera om mödradödsfall. Alla dödsfall utreds och ett omfattande program för att förstärka förlossningsvården håller nu på att genomföras. Människor och lokalsamhällen engageras nu för att på ett likande sätt som för att få bukt med ebolaepidemin också minska mödra- och barnadödligheten.

För världen i stort innebär Agenda 2030 att alla världens länder åtar sig ansvar för hållbar hälsa och vi har en gemensam global agenda att genomföra. Hälsa är en transnationell säkerhetsfråga, likaväl en humanitär som långsiktig utvecklingsfråga. Förbättrad hälsa är också direkt kopplat till och avhängigt ett ansvarsfullt globalt klimatarbete. Det som är bra för vårt klimat är bra för människors hälsa och det som är bra för människors hälsa är bra för planetens hälsa.

För att uppnå hälsomålet i Agenda 2030 är det inte enbart eller ens primärt biståndet som behövs. Det behövs ett strategiskt global engagemang med bland andra livsmedelsmedels-industrin, transport och infrastruktursektorn och aktörerna som kan bidra till en renare energiförsörjning. De frågor som behöver diskuteras löses inte med bistånd utan genom ett globalt ansvarstagande. Detta sagt så bör hälsobiståndet prioritera behoven i framför allt världens fattigaste länder och de oavslutade Millenniemålen.

Det är fantastiskt att Sverige tagit på sig en ledarroll i genomförandet av Agenda 2030. Därmed bör vi även ta på oss en ledande roll för att minska riskfaktorerna kring hälsa för att påskynda ett globalt skifte mot hållbara och hälsosamma samhällen.

Hur bör Sverige ta ledning i det hållbara hälsoarbetet globalt? Vi föreslår att Sverige prioriterar fem frågor:

1. Bidra till en bredare strategiskt agenda kring global hälsa utifrån ett hållbarhets- och inte primärt biståndsperspektiv. Fokusera på människors kunskaper, resurser, levnadsvillkor, och arbetsförhet för att kunna leva mer hälsosamma liv. Använd antal friska år vi lever som måttstock (Healthy Life Expectancy).

2. Rusta förebyggande för epidemier genom att stärka resilienta hälsosystem och på så sätt bidra till en tryggare och säkrare global hälsosituation. Dra konkreta lärdomar från hur bland andra WHO arbetar för att återuppbygga hälsosystemet i Sierra Leone efter en allvarlig epidemi.

3. Stå upp för kvinnors och mäns sexuella rättigheter och hälsa och rättigheter utifrån ett rätthetsperspektiv med individen i fokus.

4. Fortsätt att prioritera hälsobistånd i humanitära situationer och resurssvaga stater med långsiktighet, och koppla fred, social och ekonomisk utveckling.

5. Bidra med ekonomisk och tekniskt stöd till arbetet med de oavslutade Millenniemålen, särskilt i låginkomstländer som nu även drabbas av dubbla sjukdomsbördor.

Svenskt bistånd är unikt och har bidragit till att rädda miljontals liv. Biståndet kan bidra till samtliga fem föreslagna frågor men när det gäller de tre första frågorna så bör dock Sveriges arbete vidgas så att dessa frågor i enlighet med Agenda 2030 blir globala utvecklingsfrågor och inte enbart frågor för biståndet.

Detta kommer att kräva både samverkan mellan sektorer och departement men även utökat samarbete med privata sektorn och civilsamhällets aktörer. Den svenska Politiken för Global Utveckling (PGU) utgör en utmärkt plattform och verktyg för detta arbete.

Det är dags att bidra till att människor inte bara överlever utan också kan leva hälsosamma och friska liv. Agenda 2030 och en tydlig svensk ledning skapar förutsättningar för det.

Om. DN Global utveckling
  • Denna artikel publiceras på DN Global utveckling, en temasajt om FN:s nya globala utvecklingsmål som syftar till att skapa en hållbar utveckling på jorden.
  • Fler artiklar från DN Global utveckling hittar du på här.
  • Du kan också läsa mer om satsningen här.
  • Redaktionen för DN Global utveckling nås på globalutveckling@dn.se om du vill skicka nyhetstips eller inbjudningar till seminarier.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.