Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Global Utveckling

Lövin svarar på kritiken: biståndet håller världsklass

Foto: Paul Hansen

Biståndspolitiken har hamnat i hetluften efter rekordstora avräkningar för flyktingmottagande och kritik från statens utredningskommitté. Trots det hävdar biståndsminister Isabella Lövin (MP) att Sverige håller världsklass, även om hon oroas över att det läggs för mycket fokus på flyktingkatastrofer.

När finansminister Magdalena Andersson (S) under onsdagen presenterade vårbudgeten stod det klart att den redan rekordstora användningen av biståndsbudgeten för att betala flyktingmottagandet i Sverige nu blir ännu större.

Från 22 procent förra året till 28 procent i år gör att Sverige fortsätter vara det land inom OECD som använder mest biståndspengar för att finansiera flyktingmottagandet i sitt eget land.

Årets avräkning från biståndsbudgeten är också en kraftig ökning mot tidigare år. För fyra år sedan gick en tiondel av biståndet till flyktingmottagandet i Sverige. Förra året kom regeringspartierna överens om att inte använda mer än 30 procent.

– Den överenskommelse som vi har om att inte ta mer än 30 procent ligger fast och nu blir det mindre än så, fast en ökning från förra året. Vår strävan är givetvis att avräkningarna ska minska och att vi ska ha råd att både ta emot flyktingar i vårt land och ha ett stort, effektivt och bra bistånd, säger biståndsminister Isabella Lövin till DN Global utveckling.

Att så stor andel av biståndsmedlen går till flyktingmottagandet i Sverige får kritik av bland andra Svenska Kyrkan. I ett pressmeddelande från Concord Sverige, som samlar en rad svenska biståndsorganisationer, säger Svenska Kyrkans internationella chef Gunilla Hallonsten att avräkningarna leder till att det faktiska biståndet minskar.

Hon menar också att många tar efter Sverige, som under flera år tillhört de länder som använder mest bistånd till flyktingmottagande. Enligt siffror som OECD:s biståndskommitté DAC presenterade under onsdagen använde världens stora biståndsgivare förra året nästan en dubbelt så stor andel av sitt bistånd som året före till flyktingmottagande i de egna länderna.

– Andra länder sneglar på hur Sverige gör, och vi kan idag se bevis på att allt fler länder gör avräkningar för att betala flyktingmottagande. Sverige ska ha en solidarisk och human flyktingpolitik. Människor som lever i fattigdom och utsatthet ska inte betala för Sveriges flyktingmottagande, säger Gunilla Hallonsten.

Samtidigt som alltmer bistånd går till att ta emot flyktingar i givarländerna ligger den andel av ländernas bruttonationalintäkter (BNI) som går till bistånd oförändrad på 0,4 procent. Det är långt ifrån det mål på 0,7 procent som världens länder kom överens om inom ramen för Millenniemålen och som skulle uppnåtts till 2015. Målet återupprepades istället när världens länder i höstas antog FN:s nya utvecklingsmål, Agenda 2030.

Utöver kostnader för flyktingmottagande används även en allt större andel av världens bistånd till humanitär nödhjälp. Sammantaget gör det att en mindre andel av biståndet går till det långsiktiga utvecklingsbiståndet som anses viktigt för att förebygga humanitära katastrofer.

– Det är naturligtvis väldigt oroande. Vi ser ju hur fattigdomsfickorna i världen bara blir djupare på grund av krig och konflikt, men också i de bortglömda länder som idag inte är strålkastarljuset. Vi måste kunna fokusera på dem också. Vi kan inte bara inrikta våra resurser på flyktingkatastrofen och situationen i Europas omedelbara närhet, säger Isabella Lövin.

Biståndsministern framhåller att OECD/DAC i en översyn förra året konstaterade att Sveriges bistånd håller världsklass. Trots det fick den svenska biståndspolitiken kritik i förra veckan av statens utredningskommitté för biståndet, Expertgruppen för biståndsanalys (EBA).

EBA:s ordförande Lars Heikensten menade i en intervju med DN Global utveckling att Sveriges bistånd saknar tydliga mål. Biståndet borde kunna användas bättre för att bidra till att stärka statliga institutioner och offentlig förvaltning i fattigare länder. Det skulle kunna hjälpa näringslivet att investera i dessa länder och på så sätt bidra till utveckling, i enlighet med Agenda 2030.

Isabella Lövin menar att flera av slutsatserna i EBA:s årsrapport för 2015 överensstämmer med regeringens egen inriktning.

– Vi tar ett grepp om just institutionsbyggande och att stärka länders egen förmåga att skapa förutsättningar att skapa policies och lyfta sig ur fattigdom. Det är något som vi, till skillnad från den tidigare regeringen, stärkt.

När regeringen förra året lade fram nya biståndsstrategier för flera länder i Afrika ingick enligt biståndsministern tydliga skrivningar om stöd till att bygga institutioner och stärka offentlig förvaltning. Med hjälp av vatten som exempel delar hon upp biståndet i tre delar: leverera vattenflaskor, bygga brunnar och att stödja en förvaltning som kan förse i stort sett ett helt land med vatten. På den senare punkten finns det fortfarande mycket kvar att göra, menar Isabella Lövin.

Men att Sveriges bistånd skulle sakna tydliga mål håller biståndsministern inte alls med om, varken vad gäller enskilda strategier eller det övergripande målet. Det handlar om att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. För att uppnå det krävs dock mer resurser, både till utvecklingsbistånd, men också genom näringsliv, handel, skatter och andra kapitalflöden.

Om. DN Global utveckling
  • Denna artikel publiceras på DN Global utveckling, en temasajt om FN:s nya globala utvecklingsmål som syftar till att skapa en hållbar utveckling på jorden.
  • Fler artiklar från DN Global utveckling hittar du på här.
  • Du kan också läsa mer om satsningen här.
  • Redaktionen för DN Global utveckling nås på globalutveckling@dn.se om du vill skicka nyhetstips eller inbjudningar till seminarier.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.