Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Global Utveckling

”Mensaktivismen har aldrig varit så stark som nu”

Unga kvinnor i Storbritannien protesterar mot en föreslagen tampongskatt i mars 2016. Arkivbild.
Unga kvinnor i Storbritannien protesterar mot en föreslagen tampongskatt i mars 2016. Arkivbild. Foto: Matthew Chattle/REX

Det rinner blod från underlivet på fler än 800 miljoner personer varje dag världen över. Ändå är det så tabubelagt att hundratusentals flickor varje år hoppar av skolan när de får mens.

Men efter flera exempel på hur frågorna tagits upp till debatt under senare år hoppas nu mensaktivister på ett globalt genombrott.

Det är den 26 april 2015. Kiran Gandhi värmer upp tillsammans med tiotusentals andra för att springa London maraton, ett lopp hon tränat ett år inför. Hon är nervös, trött efter flygresan över Atlanten och stressad över ett kommande examensprov.

Då, med bara minuter kvar till start får hon mens. Tidpunkten kunde inte ha varit sämre. Eller bättre. Hon funderar över alternativen. En binda? Nej, den ger skav mellan benen. En tampong? Nej den behöver snart bytas och var ska hon göra det snabbt och utan att någon ser? Det mest bekväma är att helt strunta i mensskydd och låta blodet rinna fritt.

Först tror hon inte att beslutet ska få så stor betydelse. Hon ser det som en chans att visa att hon struntar i normer om hur en kvinna förväntas vara. Hon ska springa ett maraton, inte försöka se sexig ut.

Medan kilometrarna passerar inser Kiran Gandhi att handlingen också är symbolisk. Hon springer inte bara för sig själv utan också för alla de flickor och kvinnor världen över som känner skam när de har mens och som inte som hon kan välja att strunta i den.

Kiran Gandhi har tidigare gjort sig känd som musiker och trummis åt sångerskan M.I.A. Nu får hon också personifiera den mensaktivism som vuxit sig allt starkare de senaste åren.

Att folk tyckte det var äckligt bevisar bara att det här är på riktigt. Vi måste verkligen prata om mens.

Dagarna efter målgången i London sprids bilder av henne i tajta trikåer, fläckade av mensblod, över hela världen. Hon får snart stöd för sitt mod, men också kritik. Många tycker att det är äckligt och ohygieniskt, andra ser det som meningslöst effektsökeri.

– Den kritik jag fick var det bästa som kunde hända. Utan den hade budskapet aldrig nått så många. Att folk tyckte det var äckligt bevisar bara att det här är på riktigt. Vi måste verkligen prata om mens, säger hon.

Kiran Gandhi är långtifrån ensam om att försöka bryta stigmat kring mens genom aktivism. De senaste åren har det bara i Sverige ritats seriealbum, hållits konstutställningar och gjorts tv-program i ämnet.

Globalt har blödandet uppmärksammats genom kampanjer som ”happy to bleed” i Indien och sedan 2014 firas den internationella mensdagen den 28 maj. Det amerikanska public-service bolaget NPR utsåg år 2015 till ”The year of the period” och i Sverige har 2014 kallats för mensens år.

– Alla typer av handlingar som strävar efter att utmana stigmat kring menstruation genom att sätta det på agendan är mensaktivism, säger Chris Bobel, professor i Women’s and Gender Studies vid University of Massachusetts i Boston.

– Det kan vara alltifrån att bara använda en menskopp till att smeta in sig i mensblod eller utöva politiska påtryckningar, säger hon.

Hon berättar att mensaktivism inte är något nytt fenomen. Den har funnits i liten skala åtminstone sedan den feministiska våg som svepte över USA på 1960- och 70-talen. Men den har aldrig varit så stark som nu, menar Bobel. För drygt femton år sedan kom hon ut med den första boken i ämnet, med titeln ”New Blood”. Då var intresset svalt. Nu får hon så många medieförfrågningar att hon måste tacka nej.

Foto: Rodrique Ngowi/TT/AP

Chris Bobel, professor i Women’s and Gender Studies vid University of Massachusetts i Boston. Arkivbild. Foto: Rodrique Ngowi/TT/AP

Enligt Bobel har de senaste årens aktivism också lett till konkreta resultat. Ett sådant är att fler tillverkare av mensskydd börjat satsa på hållbara alternativ till bindor och tamponger. Fler ifrågasätter också priset på mensprodukter.

Barack Obama ska ha varit den första amerikanska president som diskuterat mens offentligt, när han intervjuades av Youtube-stjärnan Ingrid Nilsen. Klippet fick snabb spridning när presidenten erkände att han inte kände till att mensskydd i de flesta amerikanska stater beskattas som lyxvaror.

Sedan dess har frågan lyfts i kongressen. I grannlandet Kanada har skatten på mensprodukter helt slopats och andra länder ser ut att följa efter.

– Det finns de som vill gå längre än att ta bort skatten och hävdar att bindor och tamponger ska vara helt gratis. Åtminstone på offentliga toaletter. Vi betalar ju vanligtvis inte för toapapper så det är inget orimligt krav, säger Chris Bobel.

Nu sammanställer hon resultatet av sin senaste forskning som handlar om mensaktivism i utvecklingsländer. Ur ett europeiskt eller amerikanskt perspektiv kan stigmat kring mens handla om att smussla med mensskydd, oro för läckage eller för att inte bli tagen på allvar i samband med PMS eller svår mensvärk. I många andra länder är problemen värre än så.

Enligt en FN-rapport från 2015 har minst 500 miljoner flickor och kvinnor världen över svårt att ta hand om sig själva när de har mens. Det som saknas är rent vatten, mensskydd eller en säker plats att byta dem på.

Det påverkar i sin tur skolgången för hundratusentals flickor som stannar hemma eller helt slutar skolan när de får mens. I vissa länder anses den som har mens vara oren och får exempelvis inte besöka religiösa platser. I delar av Nepal tvingas flickor och kvinnor lämna sina hem i samband med mens.

– I fattiga länder där stigmat ofta är starkare handlar mensaktivism framförallt om att få flickor att stanna i skolan genom att utbilda om mens och genom att säkra tillgång till mensskydd. Själv tror jag verkligen på utbildning och då menar jag även för pojkar och män, säger Chris Bobel.

Medan hon välkomnar innovation är hon kritisk till att många icke-statliga organisationer försöker lösa sociala problem kring mens med affärsmässiga metoder, så kallat socialt entreprenörskap, exempelvis genom att starta lokal tillverkning av tygbindor.

– Även om flickorna får bindor och tamponger kan de fortfarande bli retade i skolan. Vad de behöver är stöd. Jag tror inte på att lösa någonting så komplext med en produkt, säger hon.

Att det kommer nya uppfinningar på området är ett resultat av den uppmärksamhet som menstruation fått på sistone menar maratonlöperskan Kiran Gandhi.

– Om vi börjat prata om mens redan för hundra år sedan kanske vi hade haft appar kopplade till trosorna som kunde byta tamponger automatiskt. Jag menar, det kommer en ny Iphone i halvåret, men på 500 år har vi bara haft tre mensskydd: tampong, binda och kopp. Det är helt oacceptabelt.

Om. DN Global utveckling
  • Denna artikel publiceras på DN Global utveckling, en temasajt om FN:s nya globala utvecklingsmål som syftar till att skapa en hållbar utveckling på jorden.
  • Fler artiklar från DN Global utveckling hittar du på här.
  • Du kan också läsa mer om satsningen här.
  • Redaktionen för DN Global utveckling nås på globalutveckling@dn.se om du vill skicka nyhetstips eller inbjudningar till seminarier.
  • Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.