Den amerikanska bolånekrisen har blivit akut under de senaste månaderna, men grunden lades redan i början av 2000-talet. Alan Greenspan förklarar hur det – särskilt efter terrordåden den 11 september 2001 – blev en viktig del av den ekonomiska politiken att ge låginkomstfamiljer möjlighet att låna billigt och köpa egna bostäder, delvis som en kompensation för att inkomstklyftorna i USA samtidigt ökade kraftigt:
"På grund av bostadsboomen och den åtföljande explosionen av nya bolåneprodukter fick det typiska amerikanska hushållet ett värdefullare hem och bättre tillgång till den rikedom som hemmet utgjorde. Låneskulden är naturligtvis också större, men eftersom skulden belastas med lägre ränta ändrades inte påkänningarna på inkomsten särskilt mycket mellan 2000 och 2005, räknat som räntebetalningens andel av ägarens inkomst.
Återhämtningen efter 11 september hade emellertid en mörk baksida. Den stördes av en oroväckande förändring i inkomstkoncentration.
Under de gångna fyra åren hade timlönerna för anställda i arbetsledande ställning ökat betydligt mer än för arbetare i produktionen eller i icke arbetsledande ställning. (För många hushåll kompenserades eftersläpningen i realinkomst av kapitalinkomster på deras bostäder, även om huvuddelen av kapitalinkomsterna gick till hushåll på övre medelnivå och i de högsta inkomstgrupperna.)
Man kunde se hur inkomstskillnaderna avspeglades i mätningarna också när den ekonomiska tillväxten återkom. Ökningen i real BNP var år 2004 sunda 3,9 procent årligen, arbetslösheten sjönk och totallönerna utvecklades heller inte så dåligt. Men större delen av ökningen i genomsnittsinkomst berodde på oproportionerliga ökningar för de högst utbildade. Det finns många fler arbetare med löner kring medianinkomsten, och de har inte alls klarat sig särskilt bra. Därför förvånar det inte att forskare som ringde till tusen hushåll fann att 60 procent ansåg sig ha en förfärlig ekonomi, medan bara 40 procent tyckte att ekonomin var helt i sin ordning. Tudelade lönesystem är vanliga i utvecklingsländer, men inte sedan 1920-talet har amerikaner upplevt en så ojämn fördelning av inkomsterna.”
***
”På senare tid har bostadsboomens upplösning skadat vissa grupper. Den skapade inga större svårigheter för den stora mängd villaägare som hade byggt upp stora värden i sina hus när priserna steg. Men många låginkomstfamiljer som drog fördel av erbjudanden om bolån till folk med låg kreditvärdighet för att för första gången äga sin bostad anslöt sig till boomen alltför sent för att få åtnjuta fördelarna. Utan en buffert av egna tillgångar att falla tillbaka på har de svårt att fullgöra sina månatliga betalningar, och fler och fler hotas nu av utmätning.”
***
”Jag var medveten om att lättnaderna i låne-
villkoren för låntagare med låg kreditvärdighet ökade den finansiella risken, och att initiativ till subventionerat bostadsägande rubbar marknadens funktion. Men då som nu trodde jag att fördelarna med ett vidgat bostadsägande är värda risken. Skyddet för egendomsrätten, som är så avgörande för en marknadsekonomi, kräver en kritisk massa av ägare för att tillförsäkras politiskt stöd.”