På lördagskvällen svensk tid tar sig världsledarna på G8-mötet utanför Washington an den knivigaste punkten på sin dagordning: eurokrisen. Som en ande i förhandlingsrummet svävar en ungdomlig grekisk ingenjör som plötsligt hamnat i världspolitikens fokus. Alexis Tsipras kritik mot den stenhårda besparingslinje som råder tycks vinna anhängare.

Tsipras blev den stora vinnaren i det grekiska parlamentsvalet den 6 maj. Hans vänsterallians Syriza blev näst största parti, och under de regeringsförhandlingar som följde och sedan bröt samman höll han en konsekvent linje: omförhandla lånevillkoren, stoppa svältkuren.

Hans recept handlar bland annat om att utverka tre års anstånd med grekiska statens låneavbetalningar så att ekonomin hinner börja växa igen, att sluta sparka offentliganställda och att nationalisera banker för att bättre kunna styra kreditgivning till verksamheter som kan ge jobb och tillväxt. Samtidigt vill han skära ner försvaret och ta i med hårdhandskarna mot korruption och skatteflykt.

Nu är nyval utlyst till den 17 juni, och opinionsmätningarna visar att Syriza då kan bli största parti. Alexis Tsipras kan alltså mycket väl bli Greklands representant på EU:s toppmöte den 28-29 juni.

Den tyngd av ansvar för eurozonens öde som nu tilltar på 37-årige Tsipras axlar får honom inte att darra på manschetten. Han spelar högt med kreditgivare och EU-ledare. Han säger frankt att han inte tror att det övriga EU kommer att göra allvar av hotet att strypa nödlånen, även om de stränga sparvillkoren inte följs. Han tror inte heller på något euroutträde. Konsekvenserna skulle bli för stora för Europa. ”Att köra ut Grekand vore som att såga av den gren vi alla sitter på” har han sagt.

I hans eget land har hans hårdnackade kurs påverkat partier som tidigare kallat honom "den farligaste mannen i grekisk politk" att börja öppna för att försöka förhandla om åtminstone vissa inslag i lånevillkoren.

I Tsipras egna ögon har omförhandlingar redan inletts, eftersom han ser tecken på att EU-ledarna börjat mjukna sedan de enda partier som står bakom de stränga åtstramningskraven straffats så hårt av grekerna i valet. Det talas på sina håll om en ”mini-Marshallplan” för det plågade Medelhavslandet.

I själva verket ligger Syrizaledarens krav på ändrat fokus i krishanteringen inte långt från vad som väntas bli en huvudlinje på lördagens G8-överläggningar. Den nyvalda franska presidenten Hollande gick till val på stimulans och tillväxt. USA:s president Barack Obama har tidigare avhållit sig från att ge råd till sina europeiska kolleger, men också han väntas nu uppmana till åtgärder för att hålla uppe efterfrågan i syfte att undvika en ny djup recession.

Alexis Tsipras har själv i intervjuer pekat på goda exempel från just USA, som Franklin Roosevelts ”New Deal” på 1930-talet och det sätt på vilket USA kravlat sig ur upp den senaste finanskrisen – genom stimulans, inte budgetstrypning.

Även Storbritannien, som inte är med i eurozonen, visar alltmer olust inför en hotande fördjupad kris på andra sidan Engelska kanalen. Londonregeringens budgetprognoschef säger att de skador på de ekonomiska strukturerna i Europa som skulle följa på ett grekiskt euroutträde riskerar att dra ner även brittisk ekonomi till nivåer man kanske aldrig hämtar sig ifrån.

Den hårdföra nedskärningslinjen representeras under G8-mötet på Camp David framför allt av Tysklands Angela Merkel. Mycket talar för att hon kommer att utsättas för viss press av de övriga i församlingen.

På fredagen cirkulerade uppgiften att Merkel föreslagit den grekiska presidenten att landet håller en folkomröstning om euron samtidigt med nyvalet, men det tillbakavisades senare av tyska regeringsföreträdare.

Andra motsägelsefulla uppgifter kom från EU-kommissionen. Kommissionären för handelsfrågor Karel De Gucht hävdade att kommissionen börjat skissa på åtgärder vid ett grekiskt euroutträde, men detta förnekades av eurokommissionären Olli Rehn.

Många bedömare menar att det grekiska nyvalet den 17 juni i praktiken ändå blir en folkomröstning om euron. Men det stämmer bara om Alexis Tsipras har fel i sin kalkyl att övriga EU inte vågar släppa grekerna. För själv vill han ju ha euron kvar.

Och lyssnar man på Tsipras egna europeiska visioner låter han som en starkare federalist än de flesta andra EU-ledare. Han menar att Europa behöver ett ännu tydligare federalt system än i dag. Han liknar Grekland vid det likaledes skuldtyngda Kalifornien, som USA aldrig skulle slänga ut ur vare sig federationen eller den gemensamma valutan.