Det kanske mest grundläggande problemet för Grekland är folkets bottenfrysta förtroende för det politiska systemet. Korruptionen är utbredd, den svarta sektorn bedöms utgöra 30 procent av ekonomin, och politiken domineras sedan lång tid av tre familjer: Papandreou, Karamanlis och Mitsotakis.
– Det blir ett klientsamhälle där makthavare hjälper varandra, menar Håkan Malmqvist, Sveriges ambassadör i Grekland.
I ett klientsamhälle kan partier eller politiker köpa stöd genom att lova att betala tillbaka till sina "klienter" i form av bidrag, jobb, utnämningar eller kontrakt.
Jobbskapande i den grekiska offentliga sektorn har använts för att dämpa missnöje, och statliga förmåner har tillåtits skena, exempelvis med pensionsavgångar i femtioårsåldern i vissa yrkeskategorier.
Att den grekiska regeringen lämnat oriktiga budgetuppgifter till EU tror Håkan Malmqvist inte bara är med uppsåt utan helt enkelt för att den inte har haft kontroll.
I en undersökning inför valet i fjol sade över 80 procent av grekerna att de saknade förtroende för de politiska partierna.
Ett uttryck för förtroendeglappet är att staten inte kan vara säker på att få in skatter. I Greklands första förslag till ekonomisk sanering låg tonvikten på skattehöjningar. Men det fick backning av EU, som krävde en större andel nedskärningar.
Samtidigt som krislarmen ljuder är det uppenbart att det ännu finns gott om pengar i landet.
– Det ser alla som kommer hit. Skatteflykten är stor. Man har till exempel en högre andel nyregistrerade lyxbilar än på många år, säger Håkan Malmqvist.
Därför, menar han, är det mycket viktigt att grekerna nu ser att också de rika får vara med och betala.
– Finansminister Georgios Papakonstantinou har sagt att det är viktigt att snabbt visa effekt, till exempel genom att räntorna snart börjar gå ner. Men det tar flera år innan vanliga greker får se några fördelar av åtgärderna.
När nu regeringen måste göra något som plågar hela det grekiska folket har den alltså i utgångsläget ett enormt legitimitetsproblem.
– Jag tror ändå att den tysta majoriteten förstår allvaret. Sedan finns förstås grupper som kommer att protestera.
Att sanera statsfinanserna är ett akut problem, men ännu viktigare på sikt, menar Malmqvist, är att ta itu med de strukturella problemen: den dåliga konkurrenskraften, korruptionen, att se till att ekonomin kan leva om tio år.
– Jag tycker att premiärminister Papandreou visat mod i den akuta situationen. Vi får se om han blir straffad för det. Men om han lyckas kommer vi att se ett helt annat Grekland om tre fyra år.
Som rådgivare till regeringen har Papandreou knutit till sig en grupp internationella ekonomiska experter. Bland dem finns den förra svenska näringsministern Leif Pagrotsky. Han ser likheter mellan dagens grekiska kris och de svenska problemen i början av 1990-talet.
– En likhet är att vi hade lika stort budgetunderskott, den andra är den akuta internationella förtroendebristen och den tredje är den långsamma processen i att inse och göra något åt problemen, säger Pagrotsky till TT.
Georgios Stergiadis är journalist på statliga grekiska TV3. Han är just nu i norra Grekland och gör tv-inslag om folkets reaktioner på krisen.
Sterdgiadis menar precis som ambassadör Malmqvist att de flesta har förståelse för att läget är akut och ställer sig bakom nedskärningskraven, även om det finns en djup besvikelse över hur politikerna tidigare dolt problemen.
– Men bördorna måste fördelas rättvist, annars är risken att olika grupper kommer att ställas mot varandra, säger Stergiadis.
– Min mamma som bor i norra Grekland har jobbat som lantbrukare i hela sitt liv och ska klara sig på 300 euro i månaden i pension, medan vissa som arbetat i statlig sektor får 3.000 euro. Vem av dem ska betala detta?
Fast även om det blir motsättningar behöver det inte bli alltför våldsamt, tror Georgios Stergiadis. Världen har visserligen vant sig vid att se bilder av brinnande bildäck och maskerade unga män på gatorna i Aten och Thessaloniki, men våldsverkarna är trots allt en försvinnande liten del av dem som demonstrerar, menar han.