Börsveckan har varit fruktansvärd. En av de värsta i historien med nedgångar på över 20 procent på flera av de stora börserna. Därmed är den vanligaste definitionen för börskrasch uppfylld.
Fallen var så stora att Stockholmsbörsen på fredagen under två timmar fick tillgripa handelsregler som gällde direkt efter terror-attackerna 2001. Man helt enkelt vidgade ramarna för hur mycket värdepapper på aktie- och derivatmarknaden kan sjunka utan att kursövervakningen vill makulera en affär för felprissättning. Även på längre sikt är talen dramatiska. Hittills i år har Stockholmsbörsen sjunkit med 44 procent. Sedan toppen sommaren 2007 är nedgången en bit över 50 procent.
I allt större utsträckning börjar nu dras paralleller till börskraschen 1929 och depressionen under 30-talet. Är vi på väg in en sådan har aktiekurserna fortfarande en lång väg ned innan de nått sin botten. En börsnedgång är nämligen odramatisk jämfört med vad kraftigt ökad arbetslöshet och minskat välstånd, sociala oroligheter och politiska spänningar leder till.
Att Storbritannien tillgriper terroristlagstiftning för att frysa isländska banktillgångar kan ses som en mild försmak av vad som väntar.
Men det finns fortfarande de som tror (eller hoppas) på att vi om ett halvår blickar tillbaka och undrar varför det var så dramatiskt i september och oktober. De blir dock färre. Nu har nämligen tillväxtmarknader som Ryssland, liksom länder i Asien och Mellanöstern, dragits in.
De rika, ryska oligarkerna säljer av tillgångar för att de måste. De statliga investeringsfonderna från till exempel Kina och Abu Dhabi, som 2007 gick in som delägare i amerikanska finansföretag, har hållit sig undan den senaste månaden, trots att de fortfarande sitter på de stora pengarna.
Med den stora oro som är i världen nu tolkas åtgärder som borde vara lugnande nästan tvärt om. När centralbanker världen över gemensamt sänkte sina räntor i onsdags fanns förhoppningar om snabba effekter.
När de i stort sett utblev ledde det i stället till farhågor om vad som nu krävs för att lugna finansmarknaden.
För det är viktigt att stressen i det finansiella systemet avtar och att bankerna åter börjar lita på varand-ra. Annars är risken stor att oron sprider sig in i industriföretagen, som dels inte får kapital för att kunna investera, dels blir oroliga för betalningsförmågan hos sina kunder. Då blir det riktigt dystert.
Det är intressant att allt fler marknadsföreträdare efterlyser kraftigare statliga ingripanden. Allt från investmentbanker till riskkapitalister ropar efter samordnade aktioner från världens regeringar.
Finansmannen Christer Gardell efterlyste i fredags till och med ett globalt börsstopp på måndag för att finansmarknaden ordentligt ska hinna analysera de åtgärder som han hoppas presenteras av statsmakterna under helgen. Instinktivt känns det som en mycket rysk lösning, börsen i Moskva har knappt varit öppen denna vecka, men det är möjligt att det är precis vad de olika toppmöterna kommer fram till.