I inbjudan hänvisas direkt till erfarenheterna från den arabiska våren där internet också har använts som ett vapen i kampen för demokrati.
Diskussionen ska handla om de särskilda utmaningar som möter företagen när det gäller friheten på nätet. Branschens två svenska giganter, Ericsson och Teliasonera, kommer till mötet den 16 november, liksom svenska representanter för bland andra Nokia, Cisco och Microsoft.
– Vi vill veta vilka problem företagen möter när de verkar på svåra marknader, vad de behöver för vägledning, vad vi som stat och land kan göra för att stödja företagen och slutligen, vad kan de själva göra för ökad transparens och yttrandefrihet, säger handelsminister Ewa Björling (M) till DN.se
Björling tar detta initiativ efter flera avslöjanden om hur amerikanska och europeiska bolag sålt teknik för övervakning och censur till diktatorer i bland annat Syrien, Egypten, Libyen och Iran. När det gäller Iran pekades svenska Ericsson nyligen ut i en granskning gjord av nyhetsbyrån Bloomberg.
DN.se har tidigare granskat Teliasoneras och Ericssons affärer i Vitryssland, ett land där regimens motståndare utgår ifrån att de är avlyssnade och e-post används som bevis i politiska rättegångar.
Sverige vill främja friheten på nätet genom frivilliga överenskommelser som växer fram genom en dialog mellan företag, ideella organisationer, akademiker och politiker. Det är ett arbete som pågår på flera håll, exempelvis genom Global Net Initiative och OECD.
Ett alternativ, som den svenska regeringen ogillar, är en internationell politisk konvention stater emellan om frihet på nätet. Det skulle enligt Björling istället kunna leda till inskränkningar av friheten.
– Vi har sett flera otäcka initiativ senaste tiden för att stärka kontrollen över nätet, säger Ewa Björling.
– Det är dels ett kinesiskt-ryskt förslag inom FN om en särskild uppförandekod för informationssamhället. Dels ett förslag från Brasilien, Indien och Sydafrika om en ny FN-institution för övergripande kontroll över internet.
Handelsministern betonar att det enligt henne ytterst är företagen som måste fatta besluten om i vilka länder man ska verka i och på vilka villkor. Undantaget är om FN eller EU har fattat beslut om sanktioner.
Inte minst den granskning som DN.se gjort av svenska företags affärer i Vitryssland visar dock att bolagen gärna använder fina ord om mänskliga rättigheter – men sedan hänvisar till att de måste följa lagarna i de länder där de verkar. Och det även om rättsväsendet används till att förfölja regimens motståndare.
Ambassadör Lisa Emelia Svensson arbetar på UD med frågor rörande ansvarfullt företagande:
– Kortsiktigt kan ett företag möjligen vinna på att göra så men om det kommer ut hamnar företaget i en mycket svår situation. Det gäller inte bara gentemot konsumenterna utan också investerare och det har man inte råd med. Och saker kommer ut förr eller senare, information sprids mycket snabbare nu och företag som inte tar hänsyn till det riskerar väldigt mycket.
Men hur ska då ett svenskt företag som utsätts för påtryckningar från en odemokratisk regim agera?
– För det enskilda företaget kan det förstås vara svårt att agera och det är därför vi vill verka för principer man kan luta sig emot. Går man samman sektorsvis och bestämmer att ”så här gör inte vi”, då underlättar det.
Det avgörande är transparens, anser Svensson och hänvisar till Googles Transparency Report. Kanske anser ett företag att man är tvungen att lämna ut information till en viss regim – men då bör detta finnas med i exempelvis årsredovisningen.
Mycket kan telekom- och internetföretagen lära av exempelvis gruv- och textilbranscherna, anser Lisa Emelia Svensson.
– De här branscherna har haft stora utmaningar relaterat till mänskliga rättigheter. De har lärt sig att det är inte långsiktigt hållbart att gömma sig och undvika att svara på frågor.