Hård gatukamp om medlemmar

Även Läkare utan gränser, Svenska Afghanistan-kommittén och Individuell Människohjälp söker fler anställda som vill jobba med värvning.

- Vi har jobbat med det här sedan 1999, och vi märker att det finns väldigt många fler organisationer ute på gatorna idag, säger Stefan Bruhn, koordinator på Greenpeace.

Han bedömer att Greenpeace får 80-90 procent av alla nya medlemmar genom att närma sig människor på stan. Just nu har organisationen cirka 100 anställda som jobbar på gator och torg.

Även för människorättsorganisationen Amnesty är face-to-face-värvningen mycket viktig. 180 personer har jobbat med rekrytering i år.
- Vi får mer än 70 procent av våra nya medlemmar på det här sättet, säger Linnea Littmann, koordinator på Amnesty.

Tidigare anlitade Amnesty ett företag som skötte värvningen. Men sedan tre år anställer man nu själv värvare och ger dem utbildning. Det gör det lättare att kontrollera verksamheten och vilka som får representera Amnesty, säger Linnea Littmann.

De flesta som jobbar för Amnesty är unga, mellan 25 och 30 år. Arbetet är säsongsbetonat. Rekryterarna jobbar från den 1 april till den 31 oktober. Sedan blir det för kallt för att stå utomhus.
- Vi provade en sväng i vintras, men det gick inte. Det här är ett sommarjobb för de flesta. Många pluggar samtidigt och vill tjäna extra pengar. Vi har ett gäng som kommer tillbaka sommar efter sommar, säger Linnea Littmann.

Amnestys värvare jobbar fem timmar om dagen och får 110 kronor/timme. Målet är att värva fem nya medlemmar per dag - i snitt en per timme. För det mesta klarar värvarna det målet, säger Linnea Littmann. Men det finns inget system med provision för de som värvar fler.

Greenpeace ger dock provision till flitiga värvare. Utöver grundlönen kan de anställda få tillägg baserat på hur många de har rekryterat.
- Vi jobbar med ett slags lojalitetstrappa också - man får högre lön ju längre man har hållit på, säger Stefan Bruhn.

Förutom att finnas ute på stan skickar nu Greenpeace också ut värvare i bostadsområden.
- Att knacka dörr är ju en gammal tradition, för Jehovas vittnen och dammsugarförsäljare. Men för oss som välgörenhetsorganisation är det nytt. Jag tror inte att någon annan håller på med det heller, säger Stefan Bruhn.
Hälften av Greenpeace värvare jobbar nu mot bostadsområden.

Har ni fått några klagomål från boende som känner sig störda?
- Faktiskt inte. Det kan såklart komma något enstaka klagomål, men det har inte varit någon proteststorm.

Omsättningen på de anställda värvarna är stor inom både Amnesty och Greenpeace. En del jobbar bara ett par dagar innan de slutar, säger Linnea Littmann:
- De känner att arbetssättet inte passar dem. Vi rekommenderar att man prövar ett par dagar först, för att känna efter. Det är jättesvårt att säga på förhand om någon fungerar bra i det här jobbet.

Två egenskaper är i alla fall nödvändiga för att lyckas som värvare, säger både Linnea Littman och Stefan Bruhn: idealism och en social läggning.
- Sen måste du ha ganska mycket skinn på näsan. Det är ett utsatt jobb. Du representerar något radikalt, som människor kan ha synpunkter på. Du sticker ut hakan när du står där, tillägger Stefan Bruhn på Greenpeace.

Både Greenpeace och Amnesty följer de riktlinjer som har satts upp av FRII - frivilligorganisationernas insamlingsråd.
FRII har tagit fram en manual för face-to-face-verksamheten. Där står bland annat att värvarna måste acceptera ett nej, och ge information om hur man kan gå ur organisationen om man vill. De ska också informera om sina egna arbetsvillkor om de blir tillfrågade.

De organisationer som ingår i FRII har dessutom delat upp det offentliga rummet mellan sig:
- Vi har ett zonsystem, där vi sprider ut oss över stan. Vi ser till att inte överbelamra platser, till exempel att flera värvare står vid samma tunnelbanestation, säger Linnea Littmann.

Varken Amnesty eller Greenpeace säger sig ha stött på negativa reaktioner, att privatpersoner känt sig störda eller påhoppade av värvarna på stan.
- Vi får oftare positiv respons, att folk ringer och berättar att de har blivit bra bemötta. Det är sällan någon som ringer och är arg, säger Linnea Littmann.

Hon är dock rädd för att den ökade mängden försäljning, värvning och reklam på gatorna ska påverka allmänhetens inställning negativt:
- Gatan har alltmer fyllts av olika aktörer: elbolag, telefonförsäljare. Även om vi jobbar på ett helt annat sätt än de, är vi såklart oroliga över att bli ihopblandade med dem som säljer produkter.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut