Följden blev arbetslöshet, hemlöshet, och flytt mellan olika härbärgen. De blev med ens en del av USA:s växande grupp fattiga.
–Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Det är en otrolig press att inte veta var man ska sova nästa natt, säger Standfield.
– Allt jag önskar nu är att mina barn ska få ett bättre liv.
Vi sitter på ett litet kontor i San Franciscos slitna Tenderloinkvarter. Med låg röst berättar 31-åriga Standfield sin smärtsamma, men för USA inte så ovanliga, historia.
Uppvuxen i en liten lägenhet några kvarter bort lärde hon sig tidigt vad det innebär att kämpa. Hennes far missbrukade alkohol och kokain, våld och stölder var vanliga inslag hemma.
– Min mamma är urstark. Hon försörjde mig och mina syskon och fick oss att tro på att gå i skolan — trots att hon själv ofta förlorade jobbet eftersom min pappa brukade söka upp henne och ställa till med scener, berättar hon.
Efter gymnasiet tog Standfield olika ströjobb. Så träffade hon sin kille och blev gravid. Samtidigt hade modern tagit sig in i ett statligt program för hyresreducering. Genise, hennes man och mamman hyrde ett hus tillsammans i den lilla staden Modesto.
– Livet blev ganska bra. Min man fick byggjobb, han hade haft drogproblem men höll sig ren. Själv jobbade jag som receptionist, berättar hon.
–Vi fick två barn och levde tillsammans som en familj.
Men för två år sedan drabbades de av lågkonjunkturen. Både Genise och hennes man blev avskedade och kunde inte längre betala hyran. De tvingades lämna huset. Genises mamma flyttade till ett mindre boende, hennes egen familj splittrades.
–Min man började missbruka igen, han flyttade runt och försökte få hjälp. Själv kämpade jag dag för dag för att hitta ett boende för mig och barnen, berättar hon.
Men de flesta härbärgen för familjer erbjöd bara skydd en natt i taget, nästa dag var det ut på gatan igen och en ny kamp för att hitta sängplats.
– Min son som då var två år och pottränad backade i utvecklingen och började använda blöjor igen.
Genise Standfield blundar när hon berättar om tiden utan boende — om hur hon försökte hålla barnen rena, om svårigheterna med att söka jobb när hon inte hade bostad och om skammen när hon var tvungen att fråga bekanta om familjen fick sova på soffan.
–Vi sov aldrig på gatan. Jag kunde inte utsätta barnen för det.
Så för ett knappt år sedan vände det. Genise godkändes för statligt hyresbidrag, liknande det hennes mor haft. Familjen kunde flytta ihop igen i en liten lägenhet. Och Genise Standfield fick jobb på organisationen San Franciscos koalition mot hemlöshet.
–Lönen är låg, vi är fortfarande fattiga, men det känns otroligt meningsfullt att stötta andra hemlösa föräldrar, säger hon.
–Det senaste året har jag sett hur antalet medelklassfamiljer som blivit av med sina jobb och hem ökat. Flera bor i sina bilar. De är USA:s nya fattiga.