De goda tiderna är förbi, även för staten. De statliga överskotten har redan vänt till snabbt växande underskott. Trycket ökar på regeringen som inte kan ösa ut pengar, ens till angelägna ändamål.
I dessa kristider framförs ständigt nya krav på statliga insatser. Bankerna och fordonsindustrin har fått stöd, men regeringen försöker nu hålla igen med nya åtaganden.
Senast är det överenskommelsen mellan IF Metall och Teknikarbetsgivarna som medför skärpta krav, Facket vill man att staten ska bekosta permitteringslöner såsom i en del andra europeiska länder. Statliga pengar till kompetensutveckling står också högt på listan.
Regeringen bromsar och kan därmed tyckas overksam. Men de försämrade statsfinanserna tvingar fram hårdare prioriteringar, där många behov inte kan tillgodoses.
Den 15 april, alldeles efter påsk, kommer regeringens vårbudget. En huvudfråga blir hur staten ska stötta kommuner och landsting, när deras budgetar inte går ihop. Statsbidrag spelar en avgörande roll, om stora uppsägningar av personal ska kunna undvikas.
Men staten har det inte så mycket lättare. När det gäller skatter från företag och kapital betyder uteblivna vinster att statsinkomsterna snabbt sjunker ihop. Ökad arbetslöshet får liknande effekter, fastän senare.
I dag, onsdag, kommer Riksgäldskontoret med en ny prognos för statens lånebehov under 2009 och 2010. I januari talade man om ett statligt underskott på 90 miljarder kronor i år. Nu blir siffrorna troligtvis större.
Nyligen flaggade Ekonomistyrningsverket för att underskottet har växt med 55 miljarder kronor. Det beror delvis på ökade utgifter som följer av krisen: kapitaltillskott till Nordea och SAS, lån till Island samt valutakursförluster av den svaga kronan.
För regeringen är det svårt att veta hur detta ska fortsätta. Sverige har en stark budgetautomatik, som innebär att staten får stora underskott i dåliga tider. Statsbudgeten bidrar till att stabilisera landets ekonomi, men detta fungerar endast till en viss gräns.
Om det statliga underskottet tillåts skena iväg, vilket hände på 1990-talet, blir följden i stället att Sveriges ekonomi kommer ytterligare i gungning. I så fall rasar förtroendet och räntorna skjuter i höjden. Tecken åt det hållet syns redan i andra europeiska länder,
I Sverige finns fortfarande utrymme för statliga insatser. Men avvägningarna blir svårare, i takt med att statens underskott växer. Och något facit för vad en regering ska göra finns inte, förrän möjligen i efterhand.