Jämfört med Swedbanks tokförlust så framstår SEB:s resultat som fantastiskt. Men det finns ett par plumpar i vd Annika Falkengrens protokoll.
Även om SEB reserverar miljardbelopp för förväntade kreditförluster i Baltikum och Ukraina så är det inte i samma storleksklass som branschkollegan Swedbank. Trots att banken även tog en nedskrivning på sin verksamhet i Ukraina lyckades SEB ändå kamma hem en stor vinst i den svenska verksamheten vilket räckte mer än väl för att slå analytikernas vinstförväntningar.
Det har alltid varit en skillnad på klass mellan SEB och Swedbank men det blir allt tydligare att den ökat i och med finanskrisen och kollapsen på bankernas östeuropeiska marknader. Men även om SEB lyckas prestera när det gäller så är det inte utan det går att göra ett par anmärkningar.
Återigen sticker bankens kostnader i väg ordentligt. SEB redovisar en kostnadsökning på hela 10 procent vilket är underkänt.
Ett faktum som har glömts bort i och med finanskrisen är att Annika Falkengren gick in hårt för att skära ned kostnaderna i banken när hon tillträdde. Dökött inom framförallt administration skulle skäras bort för att öka bankens effektivitet. Planen applåderades av marknaden eftersom Annika Falkengren tillträdde ett par år innan finanskrisen och det var en bra tidpunkt att sätta igång. Nu ett par år senare så borde därmed banken vara vältrimmad och bra på att hålla nere sina kostnader. Men det finns skäl till att tvivla om målet har uppnåtts när till exempel bankens tyska förlustverksamhet återigen visar ordentliga kostnadsökningar.
SEB vill förklara de stora kostnaderna med den svaga kronan. Men i rimlighetens namn borde ju därmed även SEB:s fina resultat också vara ordentligt krondopat.