Runt Kockums gamla varv har det nya Malmö vuxit upp med högskolan och hundratals små, medelstora och några riktigt stora IT-företag. När elever, lärare och dataexperter går hem för dagen går kvällsskiftet på inne i ubåtshallen.
- Normalt sett jobbar vi bara fem dygn i veckan, men nu kör vi på lördagarna också, säger Thomas Abrahamsson, vd för EWP Windtower.
- Vi skulle kunna sälja hur mycket som helst, om vi bara hann tillverka.
Med jämna mellanrum rullar specialbyggda långtradare ut genom grindarna med ett tredjedels vindkraftstorn på flaket. När de största tornen ska i väg varnas den övriga Malmötrafiken i lokalradion. Är det fler än fem torn som ska till samma destination lastas de ombord på fartyg på fabrikens baksida.
EWP Windtower ägs av tyska Enercon, som har 15,5 procent av världsmarknaden för vindkraft. Det ger en delad andraplats tillsammans med spanska Gamesa och amerikanska GE-Wind. Danska Vestas är störst med 28,2 procent. Förutom att vara vd för EWP Windtower är Thomas Abrahamsson även ansvarig för försäljningen av Enercons vindkraftverk i Skandinavien.
- Den som beställer en 2,3 megawattare i dag får tyvärr vänta till år 2011 på leverans. Visst är det roligt med fulla orderböcker. Men det känns inte bra inför kunderna när de måste vänta så länge. Vi får hur mycket förfrågningar som helst, men det finns inga verk att leverera i närtid.
Nästa år ska Enercon placera ut 70 vindkraftverk på olika platser i Sverige.
- Det är den tilldelning vi fått av huvudkontoret i Tyskland, säger Thomas Abrahamsson när han tar med Dagens Nyheter på en rundtur i fabriken.
I ubåtshallens tak löper en jättelik travers.
- Den klarar 500 ton och det är mycket tack vare den som vi fick tillverkningen av de största tornen, säger Thomas Abrahamsson förtjust när han pekar uppåt mot den enorma konstruktionen. Han arbetade här även på den tiden när Kockums sjösatte sin sista ubåt här.
De största tornen är 107 meter höga. De levereras i fyra sektioner och väger totalt 1000 ton. Rotorbladen till dessa 4,5 megawattare mäter drygt 60 meter vardera.
Tornen är koniska och de tjockare delarna i botten kunde nästan vara en ubåt i vardande.
- Ja, det är bara spanten som fattas, säger Thomas Abrahamsson.
Det är elva år sedan Kockums sjösatte sin sista ubåt i Malmö. Två år senare började man bygga vindkraftstorn. År 2001 tog Enercon över verksamheten.
- Vi är Sveriges största konsument av varmvalsad grovplåt, säger Thomas Abrahamsson när han visar lagret ute på kajen. Vi använder 1.000 ton i veckan, 30 plåtar om dygnet. Det är vanlig fartygsplåt.
Plåtarna, det är saftiga järnstycken: tio meter långa, tre meter breda och upp till fyra centimeter tjocka.
- Vi bygger de kraftigaste tornen av alla tillverkare, hävdar Thomas Abrahamsson. De är överdimensionerade för att garanterat klara alla förekommande väder.
Det har hänt att vindkraftstorn har vikt sig, både på mitten och vid basen.
- Dock inga av våra, säger Thomas Abrahamsson.
Från kajen rullas plåtarna in till blästringen för att avlägsna oxidering och glödskal. Sedan skärs de till, så att de fortfarande ska vara raka i ändarna när valsningen format dem till cylindrar, eller svep som det heter här.
Ett svep kan vara upp till tre meter brett och fem meter i diameter, det är vad valsarna klarar av att forma.
Sedan börjar själva tornbygget. Svepen läggs upp på rad till sektioner. En sektion kan vara mellan 16 och 28 meter lång.
Inne i en sektion står Jorma Palomäki på knä med svetsen i ena handen och en liten metallskena i den andra. Med skenan känner han av att de båda svepen ligger exakt kant i kant. Gör de inte det får man vrida hela sektionen på rullbocken tills kanterna lägger sig till rätta. Räcker inte det får man ta till domkraften som arbetar diagonalt inne i sektionen.
När allt stämmer gör Jorma Palomäki små punktsvetsar som håller skarvarna på plats. Den riktiga, bärande svetsen görs sedan av en pulversvetskran, en halv-automatisk robot.
- Det är brist på svetsare, säger Thomas Abrahamsson. En bra svetsare hos oss måste vara lika mycket ingenjör och kunna läsa ritningar. Helst ska de vara så duktiga
som våra gamla kockumiter att de även kan se när det är fel på en ritning.
När sektionerna är färdiga svetsas en stor flänsring fast i båda ändar. Det är dessa ringar som sedan fogas ihop med stora bultar när tornet monteras på sin plats. Den översta ringen, som ska bära maskinhuset, är extra petig.
- Den får bara ha en tolerans på plus-minus en millimeter, säger Thomas Abrahamsson.
Inuti varje torn svetsas en stege fast. Och i botten en dörr så man kommer in.
- Det är den svagaste punkten i hela konstruktionen, säger Thomas Abrahamsson och ser ut som att han helst skulle slippa ta upp dessa hål för inspektörer och reparatörer.
Dörrhålen förstärks med kraftiga dörrkarmar i stål på både ut och insidan. Även det påminner lite om ett ubåtsskrov.
De 200 svetsarna och plåtslagarna har månadslön. Arbetstakten ger intryck av att vara effektiv även utan ackord. Det tycks räcka bra med vanlig yrkesstolthet för att hålla tempot uppe.
Innan sektionerna får lämna den stora monteringshallen kontrolleras svetsskarvarna med både röntgen och ultraljud. Sedan väntar färghallen. Först blästring, sedan grundmålning och sist själva färgen. Den stinker av styrén, som en ny plastbåt.
- Ja, färgen ska ju hålla länge, säger Thomas Abrahamsson. Vi garanterar att den ska klara fem år. Men de äldsta tornen från oss har snart varit i drift i 11 år och än har inget behövt målas om.
Hur länge håller ett vindkraftverk?
- Det vet man inte, vi är fortfarande en ung bransch.
Thomas Abrahamsson och hans 200 svetsare tillverkar sex torn i veckan. Nya maskiner är beställda och när dessa kommit i gång ska man klara åtta torn.
- Sedan tål inte denna anläggning mer.
Därför låter Thomas Abrahamsson inte så dyster över att Malmö stad tänker vräka företaget när hyreskontraktet löper ut 2013. Staden tycker inte att det passar med en tung industri nästan mitt i cent-rum.
EWP Windtower är ett av de mest framgångsrika företagen i Malmö.
- Men vi nämns aldrig i stadens officiella publikationer. Det är bara IT och upplevelseindustri som gäller, säger Thomas Abrahamsson med ett stänk av vemod.