Hon fick närkontakt med frågan när hon blev uppsagd från Statoil.
Statoil tvingades till stora uppsägningar och Mia Dorsch-Hultman förstod tidigt vartåt det lutade.
- Jag var projektledare, så det låg nära till hands att säga upp mig när projektet var genomfört, trots att jag hade många år i företaget. Själv tyckte jag att om de inte ville ha mig så ville jag inte stanna kvar.
Det kändes som att det var dags att gå vidare.
Redan innan hon lämnade sitt jobb kom Trygghetsrådet, TRR, in i bilden och Mia Dorsch-Hultman var ganska säker på att det skulle ordna sig.
- Jag skämdes inte för att vara arbetslös, men jag upptäckte att jag inte längre hade någon identitet.
Så fast det först kändes skönt att bli "ledig" fanns arbetslösheten med i bakgrunden hela tiden.
- Och det var svårt att komma i gång med att söka jobb. Det kändes inte som om jag gjorde någon nytta.
Efter sommaren blev det fler jobb att söka och Mia Dorsch-Hultman kom till ett antal intervjuer.
- Det var svårt i början. Jag ville gärna berätta mer än de frågade om. Men jag blev bättre på det och kunde se att det är väldigt olika kvalitet på olika rekryteringsbyråer.
Med TRR:s hjälp fick hon ordning på sitt cv och sina ansökningsbrev. Hon fick gå kurser och kände sig allt bättre förberedd.
- Till slut blev jag erbjuden ett jobb, men lönen var så mycket lägre än den jag hade innan att jag tackade nej. Jag hade inte så bråttom heller eftersom jag hade lön från Statoil året ut.
Tack vare avgångsvederlaget slapp hon gå till arbetsförmedlingen.
- Jag hade stor hjälp av TRR men fasade för att gå till arbetsförmedlingen. Det kändes inte som om de skulle kunna hjälpa mig. Med det vet jag förstås egentligen inget om eftersom jag inte behövde gå dit.
I stället dök jobbet som controller på Green Cargo upp. Efter att ha intervjuats och testats och intervjuats igen fick hon jobbet.
- Jag tyckte det var overkligt att de ville ha just mig. Jag fick nypa mig i armen och undrade förstås om jag kunde uppfylla förväntningarna och smälta in i gänget.
Nu, ungefär tre månader senare, har hon fullt upp med bokslutsarbetet och trivs i en ny företagskultur.
- Green Cargo står för bra värderingar och miljötänkande. Det var också viktigt för mig, säger hon.
Bland dem av hennes arbetskamrater som blev uppsagda samtidigt verkar det på det hela taget gå bra.
- De flesta jag haft kontakt med har fått jobb efter 7-8 månader. De som har problem är de som är lite äldre. Visst är det märkligt att det ska vara tabubelagt att anställa dem som har så mycket erfarenhet?