Det skandaldrabbade Carnegie räddar skinnet på regeringen genom att ge upp utförsäljningsuppdragen av statliga bolag, och kan samtidigt hoppas minska en del av mediestormen. Men förtroendet för Mats Odell har ändå skadats av affären.
Beskedet sent på tisdagskvällen var troligen resultatet av pressade förhandlingar både mellan regeringens partiföreträdare och mellan finansdepartementet och Carnegie.
Det kom som en befrielse för finansmarknadsminister Odell som på onsdagen ska ställas till svars inför riksdagens näringsutskott om sina märkliga val av rådgivare i den stora privatiseringsoperation av statliga bolag som han getts ansvar för.
Utförsäljning av statliga bolag är en av de ideologiska vattendelarna mellan de borgerliga och socialdemokraterna, samtidigt som många marginalväljare är tveksamma till omfattande privatiseringar.
Därför är det extra viktigt att de ansvariga ministrarna är goda pedagoger. De bör också ge intryck av att sköta utförsäljningen på ett omdömesgillt sätt.
Inget av dessa krav har den borgerliga regeringen klarat hittills.
Klanterierna börjades egentligen inte med Mats Odell, utan med hans partiledare, socialminister Göran Hägglund.
I våras tvingades han flytta ansvaret för apoteksfrågor från sin statssekreterare Karin Johansson sedan det blivit känt att hon är delägare i ett bolag som tjänat pengar på Apoteket.
Mats Odells relationer till det privata näringslivet blev omstridda redan under den förra borgerliga regeringen då han som kommunikationsminister bara ett par veckor före valet 1994 drev igenom ett avtal om Arlandabanan med mycket förmånliga villkor för det privata konsortiet.
Ändå var det Odell som finansmarknadsminister som fick ansvar för utförsäljningsfrågorna och inte näringsministern, som i tidigare regeringar.
Däremot är det inget konstigt att Mats Odell anlitat Carnegie för privatiseringarna. Det gjorde Björn Rosengren som socialdemokratisk näringsminister när Telia delprivatiserades och Sveaskog bildades.
Och det gjorde också näringsminister Thomas Östros (s).
Det konstiga är att Mats Odell också hämtade sina närmaste politiska rådgivare från Carnegie.
De bolag som får hantera utförsäljningen åt regeringen kommer att tjäna miljarder, så ser prissättningen ut på den närmast fartblinda finansmarknaden. Då borde det vara extra viktigt att regeringen anlitar experter som har distans och kan se till att jobbet sköts på effektivast möjliga sätt.
Men de kristdemokratiska ministrarna tycks ha haft en naiv inställning till näringslivet och trott att alla som vill ge råd till regeringen enbart gör det av filantropiska skäl, utan baktankar om egen vinning. Moderata ministrar som upplevt hur näringslivstopparna vänt dem ryggen under s-regeringsåren verkar mer luttrade.
Mats Odell ser nu att klara den här stormen. Men hans anseende som skattebetalarnas förvaltare har fått sig en allvarlig knäck, och han kommer att vara utsatt för ett ständigt misstänkliggörande från oppositionen och hård granskning från medierna när det stora projektet att sälja ut en lång rad statliga bolag sätts igång på allvar.