Ica riskerar det allra viktigaste - kundernas förtroende

Det var snudd på ironiskt att över tusen Ica-handlare i tisdags samlades i Folkets hus i Stockholm. Runt om i landet har Folkets hus varit en symbol för arbetarrörelsens kamp och framväxten av konsumentkooperationen, som från 1930-talet sågs som ett solidariskt alternativ till de giriga köpmännen.

Konsumentkooperationen var lika stor som Ica på 70-talet, men klarade inte av att hålla sin position. Och även om Konsum varit förnyare med självbetjäning, stormarknader, egna varumärken, miljömärkta varor med mera har Ica snabbt tagit upp kampen och oftast gjort det mycket bättre. Därför har Ica i dag över 43 procent av marknaden. Det är mer än Axfood och Coop har tillsammans.

Men framgång kan förblinda, och frågan är om det inte precis är vad som hänt nu. Köttfusket i fyra Maxibutiker skakar Ica i grunden. Det mest obegripliga är varför dessa fem köpmän (en butik drivs av två kompanjoner) sett till eller ignorerat att köttfärs märks om och därmed brutit mot lagen. De har riskerat det allra viktigaste - kundernas förtroende. Ägarna har råd att ta det svinn som osåld köttfärs är en sen kväll eftersom Maxibutikerna är rena guldkistorna.

Jag tror att handlarna tappat omdömet på grund av sin egen framgång. Förutom att de tjänat ordentligt med pengar tävlar de med varandra och med konkurrenterna. Det sporrar dem att vara bland landets största butiker. Den som kör ballaste bilen till Icaträffen är kung. Det tänkandet har sedan sipprat ner i organisationen. Den avdelningschef som visar bra resultat får ökad bonus eller klättrar i karriären. I hastigheten tas det genvägar, som får förödande konsekvenser.

En sådan genväg är att ständigt visa upp en välfylld köttdisk, även en halvtimme före stängningsdags. Den köttdisken säljer bättre än den där det bara ligger enstaka paket.

Nu är det viktigt att komma ihåg att dessa fyra inte varit ensamma om att märka om färsen. Det är osannolikt att SVT skulle hitta de enda butikerna i Sverige som gör det. Butiksanställda har den gångna veckan vittnat om att det har märkts om lite överallt. Inte bara hos Ica. Men det är marknadsledaren Icas flaggskeppsbutiker som får klä skott. Tur är det, för då kan problemet inte förringas av branschen som helhet och det betyder förhoppningsvis förbättringar för kunderna.

Inom Ica lär det nu finnas två läger. De handlare som själva brukat märka om färs, och tackar sin lyckliga stjärna för att Janne Josefsson inte tog in kameran i deras butik, samt de som inte gjort det. För den sistnämnda kategorin är det lätt att fördöma de fem Maxihandlarnas agerande och rösta för att dessa lämnar Icarörelsen.

För det är precis så man ska se Ica - som en rörelse. Handlarna må vara enskilda köpmän, men det är deras samverkan under Icanamnet som gjort dem starka.

Folkrörelser är bärare av starka värderingar, sådan är även Icakulturen. En stor del av dagens handlare har kommit in i yrket i unga år: kanske en äldre släkting var köpman, kanske har de börjat plocka tomglas och sedan arbetat sig upp. Få har högre utbildning än gymnasium påbyggt med kurser i Icas regi. En 40-åring har därmed tillbringat halva sitt liv hos Ica och ofta träffat sin partner där. Det är förstås förödande att inte längre får vara med i gemenskapen.

Styrkan i den kulturen är att värna Ica som varumärke. Svagheten är att det är svårt för utomstående att komma in på ledande poster och tillföra nytt tänkande. Hittills har Ica klarat sig riktigt bra med de egna förmågorna. Men för att växa i framtiden lär det behövas friska fläktar och då är köttskandalen en nyttig väckarklocka.

Förmår Ica ta itu med det ruttna i rörelsen, de som tar de felaktiga genvägarna, och samtidigt vara öppen för idéer utifrån har man inga problem att försvara sin marknadsposition och även att lyckas i andra länder.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut