Riksbankschefen Stefan Ingves anser inte att uppgången i bostadspriserna är något bekymmer i dagsläget. Det gjorde han klart vid utfrågningen hos riksdagens finansutskott på torsdagen.
Protokollet från Riksbankens senaste räntemöte visar att flera av hans kolleger i direktionen är mer oroade. Förste vice riksbankschefen Svante Öberg talar om risken för en bubbla på bostadsmarknaden, med negativa effekter på hela ekonomin.
Men ingen i Riksbanksledningen är beredd till omedelbara åtgärder för att dämpa prisuppgången. Majoriteten bland dem anser inte att någon räntehöjning är aktuell förrän till nästa höst. Vice riksbankscheferna Lars Nyberg och Barbro Wickman-Parak har litet mer bråttom, men vill avvakta till senvåren eller sommaren.
Skälet är att Sverige har betydligt större problem än stigande bostadspriser. Ekonomin är fortfarande i djup lågkonjunktur, efter ett produktionsfall som det tar flera år att hämta in. Sysselsättningen faller och den höga arbetslösheten riskerar att bita sig fast.
Riksbanken gör samma bedömning som flera centralbanker: Federal Reserve i onsdags liksom Europeiska centralbanken och Bank of England på torsdagen. Alla håller de fast vid en mycket låg styrränta för att lyfta ekonomin ur lågkonjunkturen. Läget är fortfarande exceptionellt och andra hänsyn måste tills vidare skjutas åt sidan.
Exakt vad som bör göras är dock långt ifrån självklart. Stefan Ingves hade svårt att få direktionen med sig på ytterligare Riksbankslån till bankerna på extremt gynnsamma villkor. Nu fick han besvara skeptiska frågor i finansutskottet och gav intrycket att det knappast blir någon upprepning.
I stället betonade riksbankschefen att de pågående nödåtgärderna snart kommer att fasas ut. Till hösten 2010 ska de vara avvecklade, om inget oförutsett händer. Då, om inte förr, väntas Riksbanken också börja med sina räntehöjningar som småningom ska leda till en normalnivå för reporäntan på 4,0–4,25 procent.
Vetskapen att bolånekostnaderna därigenom också stiger kraftigt borde räcka för att dämpa uppgången i bostadspriserna, menar Stefen Ingves. Han hoppas också på Finansinspektionens översyn av bankernas utlåning till hushållen, som kan leda till att amorteringskraven skärps och belåningsgraden begränsas.
Kanske detta visar sig vara tillräckligt. Men i sin penningpolitiska rapport har Riksbanken angett att det också kan behövas förändringar i fastighetsskatt, stämpelskatt och möjligheter till ränteavdrag. Därmed bollar man över problemet med bostadspriserna till politikerna, som förfogar över fler instrument än Riksbanken.
En möjlighet kunde vara att sänka kapitalskatten och då också minska storleken på ränteavdragen. Reducerad avdragsrätt skulle dämpa hushållens intresse av att låna, vilket rimligtvis också borde hålla nere bostadspriserna. Frågan är dock om den politiska viljan finns, när det är mindre än ett år kvar till valet.
Det är nog inget man ska räkna med. Trots sina frågor till Stefan Ingves visade finansutskottets ledamöter inget intresse av att gå i närkamp med frågan om bostadspriserna.
Desto lättare kunde de enas med riksbankschefen om att den svåra situationen i Baltikum är högst problematisk även för Sverige till följd av de svenska bankernas djupa engagemang.
Stefan Ingves hade åtskilligt att säga när Carl B Hamilton (FP) förde fram ansvarsfrågan. Han framhöll att Riksbanken har tagit upp problemen med sina baltiska kolleger, liksom med de svenska bankerna, men utan resultat. Finansinspektionen fick också en släng, eftersom man inte, trots påstötningar från Riksbanken, skärpt kraven på kapitaltäckning för banker med omfattande utlåning i Baltikum.
Här är sista ordet säkert inte sagt: man kan utgå från att alla inblandade har sin version av varför det gick så snett i Baltikum. Mycket återstår också innan slutnotan för svensk del är klar. Men redan nu kunde regeringen låta en opartisk kommission gå igenom vad som egentligen hände och vilka som bär ansvaret.