Ekonomi

Invånarna oroliga när industrin överger orten

Omkring 60.000 ton brunkol har brutits varje dag i Jaenschwalde och Cottbus-Nord-gruvor. Här syns Vattenfalls brunkolsgruva i Jaenschwalde 2015.
Omkring 60.000 ton brunkol har brutits varje dag i Jaenschwalde och Cottbus-Nord-gruvor. Här syns Vattenfalls brunkolsgruva i Jaenschwalde 2015. Foto: Patrick Pleul/AP

Cottbus. Två spekulanter har anmält sig och lokalpolitikerna i Lausitz-regionen vet inte riktigt vad de ska tro. De vet bara att de är besvikna på Vattenfall som plötsligt vände regionen ryggen.  

– Fast det allra värsta vore ändå om Vattenfall inte hittar någon köpare och blir kvar, säger  Torsten Pötzsch, borgmästare i Weisswasser.

Det är i Lausitz-regionen vid den polska gränsen som Vattenfall har sina väldiga brunkoldagbrott och sina kraftverk – allt som nu är till salu.

Här bor cirka en miljon människor och under 2000-talet blev Vattenfall regionens störste arbetsgivare när man köpte kraftverk och gruvor, framtidstron växte när det svenska företaget började modernisera och bygga nytt.

För ungefär ett år sedan spred sig ett illavarslande rykte: Vattenfall vill sälja.

Då träffades Lausitz-regionens 20 borgmästare för första gången för att stötta varandra och diskutera vad som måste göras. På onsdagen träffades de för tredje gången, det var en tillfällighet att dagen sammanföll med datumet då Vattenfall ville ha in bud på sina tyska brunkolstillgångar.

Två bud kom – ett från det tjeckiskägda företaget Mibrag som redan driver kraftverk och gruvor i delstaten Sachsen-Anhalt lite längre söderut och ett från Czech Coal, ett investeringsbolag.

Den statliga tjeckiska energijätten Cez lade aldrig något bud.

DN träffade några av borgmästarna på onsdagskvällen och de var alla osäkra över framtiden, rädda för att ännu en dramatisk strukturomvandling skulle drabba deras utsatta landsända.

Den första kom efter murens fall då industridöden spred sig som en löpeld, kvar blev bara brunkolsindustrin.

– Samma känsla återkommer nu. För 25 år sedan hade vi 130.000 invånare, nu är det 100.000. Statliga Vattenfall har tjänat sju miljarder euro här i regionen, pengar som förts över till Sverige. Nu måste man hitta en köpare som tar sitt sociala ansvar, säger Holger Kelch, kristdemokratisk borgmästare i regionens största stad Cottbus.

I grannkommunen Spremberg regerar Christine Herntier och hon håller ett brandtal över vilka uppoffringar människorna i regionen gjort under åren.

– Man hade önskat sig att Vattenfall hade investerat i regionen, exempelvis på grön energi, istället för att säga att det här tilltalar oss inte längre, säger hon.

På frågan om klimatskyddet är en bisak för henne, svarar borgmästaren argt.

– Östtyskarna har verkligen lämnat sitt bidrag under de sista 25 åren med tanke på alla industrier som försvunnit och jag tvivlar starkt på att de som investerar i förnybar energi gör det för klimatskyddets skull, de vill åt subventionerna, säger hon.

Brunkolsindustrin är kontroversiell eftersom koldioxidutsläppen är så massiva.

Vattenfalls lanserade därför den så kallade CCS-tekniken som innebar att den klimatskadliga koldioxiden skulle pumpas ned i underjorden.

Vattenfall byggde en pilotanläggning i området, förbundskanslern Angela Merkel var med och tog första spadtaget. Några år senare böjde sig dock regeringen för de lokala protester som uppstod runt om i Tyskland mot den underjordiska förvaringen.

CCS-tekniken är i dag politiskt död, lika politiskt omöjlig som brunkolsverksamheten i Lausitz blev för statliga Vattenfall när Sverige fick sin första röd-gröna regering.

Även i Tyskland är brunkolen i högsta grad omstridd, eftersom den hotar klimatmålen. Samridigt står den tillsammans med stenkolen för 25 procent av den tyska elproduktionen. Om några månader förväntas den tyska miljöministern komma med nya klimatdirektiv. 

I höstas blev det officiellt att Vattenfall ville sälja, samtidigt som man sade att det inte skulle ske till vilket pris som helst. Med tanke på de ovissa villkoren är det knappast säljarens marknad.

Torsten Pötzsch, borgmästare i Weisswasser, är orolig.

– Det allra värsta vore att Vattenfall inte hittar någon köpare och blir kvar. Det skulle betyda stillestånd, säger han.

Holger Kelch, hans kollega i Cottbus, tror att det skulle kunna bli ännu värre – en tillbakagång.

– Därför får inte Vattenfall se till priset i första hand, säger han.