Heltidsarbete i butik – med 2.000 kronor i månadslön. Det slavkontraktet erbjöds 35-åriga asylsökande småbarnsmamman Tania, när hon bad sin chef om hjälp med ett arbetstillstånd.
–Jag kunde inte tro att han menade allvar, jag blev alldeles stum, säger Tania, som vill vara anonym, till DN Ekonomi.
Hon skrattar lite misstroget, som om hon fortfarande inte riktigt kunde tro på det.
Hon antog inte butiksägarens erbjudande. Lika lite som en väninna till henne antog ”erbjudandet” från sin städarbetsgivare om att hon under två år skulle ställa upp på sex när och hur han ville för att han skulle bistå med arbetstillstånd.
–Men jag vet att många i samma situation är så desperata och okunniga om vad som gäller i Sverige att de skulle kunna göra det.
Tania kommer från en tidigare Sovjet-republik. I fjol sökte hon asyl i Sverige. Under ansökningstiden fick hon arbeta, och ganska snabbt kom hon i kontakt med en privat butiksinnehavare i Stockholm.
–Han lovade att om provanställningen gick bra skulle han erbjuda mig fast jobb, utfärda ett formellt anställningserbjudande till Migrationsverket, hjälpa mig att söka arbetstillstånd, öppna bankkonto och allt annat praktiskt.
Men när ett halvår hade gått och hon bad butiksinnehavaren att infria sitt löfte kom kallduschen.
–Han sade att vi skulle uppge en månadslön på 16 000 kronor till Migrationsverket. Men på den skulle jag själv betala alla arbetsgivaravgifter och skatter och annat som arbetsgivaren ska betala, plus lite till. I slutänden skulle jag få drygt tvåtusen i handen, för 160 timmars arbete.
Kanske hade han inte heller tänkt betala in några pengar till Skatteverket, tror Tania.
–Då hade det inte varit möjligt för mig att å mitt arbetstillstånd förlängt, jag skulle ha arbetat som en slav för inget alls.
I dag har Tania fått arbets- och uppehållstillstånd via sin man, och har hittat ett arbete som hon trivs med.
Migrationsverket borde ha en jour för de som blivit lurade, tycker hon:
–Då kunde den som drabbats ringa dit och anmäla företaget.