Många av dem har det som kallas aktivitetsersättning och många av dem tillhör den stora och växande grupp som har psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser.

Vi vill intervjua några ungdomar med den typen av diagnos. Men efter funderande och stor tveksamhet väljer de att tacka nej.

I stället får vi prata med Helena ­Eriksson som är deras arbetsförmedlare.

– När jag började arbeta med funktionshindrade år 2000 var de flesta av våra ungdomar lindrigt utvecklingsstörda eller rörelsehindrade. I dag har majoriteten psykiska svårigheter.

– Det är en grupp som på något sätt blir osynlig för att deras handikapp inte syns. Det finns inuti och de har fullt sjå med att försöka smälta in om de kommit till en ny arbetsplats. Kommer du dit och är rörelsehindrad så är det som det är och på något sätt lättare för alla att förhålla sig till, säger Helena Eriksson.

Cirka 1.100 av länets ungdomar är inskrivna på denna specialförmedling. En del av dem har någon form av jobb eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd, andra är helt och hållet arbetslösa.

– Det gäller att hitta arbetsgivare som är beredda att anpassa arbetsplatsen en smula. Det är tråkigt som häromdagen när en av våra ungdomar ansågs kompetent men företaget i princip bara anställer på heltid. För den här personen gick det inte. Redan fyra till sex timmars arbetsdag innebär så många intryck och kräver så mycket koncentration att det motsvarar en heltid.

En lapp i receptionen förkunnar glatt att under oktober har 52 ungdomar fått jobb. Förmedlingen har uppmärksammats av arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) för att den haft förhållandevis goda resultat.

– Vi har som mål att 35 procent ska få jobb inom ett år. Det brukar vi lyckas med för det mesta, säger Helena Eriksson.

Helena Eriksson berättar att de som är inskrivna i mycket liten utsträckning försörjer sig på a-kassa. De flesta har socialbidrag eller aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga.