– Utan skuld och rädsla blir du en lyckligare människa, säger han.
Skuldkänslans innersta budskap är att vi inte duger, hur vi än gör.
– På arbetet ligger fokus på vad vi presterar. Om skuld präglar ledarskapet blir det som kuskens piska på hästen; skulden får människor att känna att de aldrig gör tillräckligt, aldrig presterar nog och får svårt att säga nej.
Skuldkänsla, känslan av att inte duga, leder till rädsla för att misslyckas. Chefer som är rädda att misslyckas kan bli väldigt kontrollerande. De fokuserar ofta på att deras egna beslut verkställs, detaljstyr och vågar inte delegera.
Det kan i sin tur leda till att medarbetarna blir passiva och förlorar arbetsglädjen, menar Lennart Matikainen. Med det kommer sjukskrivningar och ökad personalomsättning.
Han jämför skuldkänslor med de känslor som en ekonomisk skuld skapar.
– När du har ett ansvarsområde på jobbet måste du prestera ett resultat. Och du vill förstås lyckas. Gör du inte det blir du kanske arg, ledsen eller uppgiven; du känner skuld. Precis som när du inte klarar en amortering på ett lån.
För att andra inte ska upptäcka våra tillkortakommanden finns det en risk för att vi håller tyst. Vi stoppar huvudet i sanden och skuldkänslorna i magen – trots vetskapen om att vårt misslyckande förr eller senare kommer att avslöjas.
– I ett sunt ledarskap är empati och kärlek drivkrafter, förhållningssättet är öppet. Chefen kan känna igen sig i och förstå sina medarbetare. Sådana chefer arbetar efter den gyllene regeln att de är öppna för och beredda att ta till sig andras idéer, tankar och kritik.
För att slippa skuldkänslor krävs det att man lägger tid på att ventilera. Att man lyssnar förutsättningslöst och låter allt vara tillåtet att komma fram.
– Lägg tid på att förebygga genom att göra upp tydliga avtal. Till exempel om det uppstår en konflikt mellan två parter ska en tredje person lyssna på båda. Den personen ska vara så neutral som möjligt.
Och det går att åstadkomma arbetsplatser som är fria från skuld och rädsla, hävdar Lennart Matikainen.
– Det viktigaste är bemötandet, att det går inifrån och ut. Det börjar med värderingarna hos varje individ, att de vill leva efter den gyllene regeln att vara öppen och ta till sig andras tankar.
Det här är ett arbete som var och en måste klara själv. Därefter kan man gå vidare med hela gruppens bemötande. Om man lyckas med det behöver man inte använda andra som hävstång för att känna att man själv duger.
På en arbetsplats måste man kunna ta av sig rollkostymen för att kunna arbeta med sina relationer.
– Många chefer tycker att det är skrämmande och obehagligt. Men med tydliga spelregler för hur och när brukar de flesta klara att släppa kontrollen. En del kan behöva stöd för att förstå och få insikt om sina egna rädslor för misslyckanden, för att kunna känna sig trygga i en sådan situation.
För medarbetare är det ofta lättare, deras rollkostym är inte lika påtaglig.
Det är en sak att ta ansvar, att göra så gott man kan. Men en helt annan sak att vara så självkritisk att man tar på sig hela ansvaret.
– För att undvika skuldkänslofällan måste man träna. Jag brukar använda en liknelse, djävulen och ängeln. Djävulen säger att du inte duger, ängeln säger att du är bra som du är. De flesta lyssnar mest på djävulen. Dem uppmanar jag att symboliskt ta på sig änglavingarna och säga till sig själva: Jag duger! Jag är fantastisk! Det är ett sätt att lära sig att möta sig själv och att acceptera och tycka om den man möter.
För att bli kvitt känslorna av skuld behöver man också lyfta upp djävulen ur medvetandet.
– Sedan uppmanar jag dem att säga åt djävulen att vara tyst och att de inte tänker lyssna på honom. Man behöver umgås och lära känna både sin djävul och sin ängel för att få ängeln i sig att stiga fram.
Lennart Matikainens tips är att skaffa sig vad han kallar ventilationstid.
– Gör upp ett avtal med din partner och avsätt till exempel tio minuter för att prata om stress och problem på jobbet när du kommer hem. Men förstör inte hela kvällen med att klaga på jobbet.
Om man känner stress och har problem hemma kan man göra likadant när man kommer till jobbet. Att ha en företagskultur som ger utrymme för avlastning är ett bra stöd om man har problem hemma. Men det måste finnas regler, lunchen och fikapausen får inte bli ett vältrande i elände.
– Om vi tar med oss stressen på jobbet hem och lastar av den på familjen och vice versa är det svårt att nå balans.