Utlandsjobb blir allt vanligare – och viktigare – i de svenska storföretagen. Det bekräftar en ny undersökning från den internationella konsultjätten PwC.
Samtidigt är alltför många företag dåliga på att ta tillvara kunskaper de anställda skaffar sig under utlandstiden.
PwC:s undersökning bygger på intervjuer med HR-ansvariga vid 57 svenska storföretag. Sju av tio anser att de anställdas utlandsuppdrag är viktigt för företagens utveckling. Nio av tio påpekar att utlandsjobb är bra för den enskildes karriär. Många unga förväntar sig i dag utlandsarbete under sin yrkesbana, och att kunna erbjuda det blir till en konkurrensfördel i jakten på rätt kompetens.
Samtidigt säger sig tre av tio företag inte göra någon utvärdering alls av hur utlandstjänstgöringen påverkat kompetensen. Fem av tio har inte på hela utlandsuppdraget någon organiserad kontakt mellan HR-avdelningen och den anställde. Ytterligare två av tio är osäkra.
En femtedel menar att det över lag är svårt att hitta passande jobb till de hemvändande. Två av tre företag konstaterar att de själva måste bli bättre på att koppla ihop det strategiska tänkandet kring företagets talangförsörjning med personerna som återvänder hem från utlandsposteringar.
Det här är frågor som Cecilia Orosz känner igen. Hon är teknisk konsult på samhällsbyggnadsföretaget Ramböll, och kom för ett par år sedan hem till Malmö efter nära tre och ett halvt år i Bombay och andra indiska städer. Där ledde hon bland annat lokala väg- och husbyggen, och chefade för indiska konsulter som levererar tjänster till europeiska vägprojekt. Av Rambölls runt 10 000 anställda globalt finns 1 700 i Sverige och 1 300 i Indien.
Utlandsjobbet gav många inblickar i mötet med en främmande kultur. Kulturkrockar uppstod till exempel mellan indiska synsätt och förväntningar och Cecilias svenska punktlighet, effektivitet och ohierarkiska tänkande, liksom det faktum att hon var kvinna och chef.
Spännande och utvecklande, både yrkesmässigt och på det personliga planet, tycker Cecilia Orosz.
När hon kom tillbaka till Sverige kände hon att hon hade mycket nytt att bidra med.
– Jag hade jobbat med en rad projekt i hela Indien, ihop med konsulter från Danmark, Storbritannien och andra länder. Men när jag kom hem blev jag inplacerad på en enhet som enbart arbetade kring Malmö. För mig kändes det som ett bakslag. Jag ville att de skulle utnyttja mina internationella erfarenheter bättre.
Snart nog fick hon sina chefer att förstå, och i dag arbetar hon deltid med att utveckla samarbetet med de indiska Ramböllkonsulterna, och resten av tiden som uppdragsledare för större svenska projekt som Västlänken.
– Jag är också med och skriver planer för medarbetare som ska ut på utlandsuppdrag, och är då tydlig med att vi behöver en plan för hur vi tar hand om personerna när de kommer tillbaka.